Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
232 Brate : Möjebro-stenen.
subj., alltså ”han fällde Ana”, såsom synnerligen ofta uti
inskrifter med yngre runor, t. ex. B. 813, L. 864 Hamra
h a n t r a u i o r u s t u , B. 807, L. 868 Aspa h a n : u i s t a r l a :
u a k t i : k a r l a . Icke heller denna tydning av v. Friesen före-
faller därför kunna vara riktig.
Att dessa framstående forskare så föga lyckats i sin
tydning, visar enligt min mening, att inskriften icke kan
tydas genom det ljudvärde, som hittills tillskrivits dess runor.
Detta gäller dock blott rungruppen a n a h a h a ; den övriga
delen av inskriften synes mig vara riktigt uppfattad i v.
Friesens tolkning *).
Om endast det andra h uti a n a h a h a antages återgiva
ljudvärdet fsv. gh) erhålles även för denna rungrupp en tyd-
ning, som synes mig både grammatiskt otadlig och passande
uti inskriften. Prep. a n a är då, såsom Bugge antog, prep.
”isl. å (ljudlagsenligt *an, got. ana)r
’) eg. adverb, och h a h a
är den därav styrda dat. sing. Hagha, som kan antagas
vara det äldre namnet på Hagby, och varifrån benämningen
Hagunda härad utgår. Inskriften betyder alltså: ”Fravarad
på Hage (Hagby) är dödad”.
Att runan h betecknar ljudet fsv. gh. är icke sällsynt i
1000-talets runinskrifter, även jämsides med att samma runa
betecknar ljudet ä, t. ex. u i s t i a u k • u f a i h •p e iR h i e k u B.
351, L. 49, D. I, 20 Kålstad, s i h u i þ r s u n ■ k i l a u h a R • r a i s t i *
r u n a R • if t iR « r a h n ilf i • s u e r u s i n a B. 433, L. 122, D. I,
167, O. v. F., Norby, o c h h e l h a L. 588, h a l h a L. 730 Hœlgha,
h a h a l runnamnet haghal S. 153, och ristaren Asmund ut-
trycker nästan genomgående gh med runan h ; jfr vidare
Not vid korr. *) A. Kock, IF. XXX III (1918/14), 8. 384 f. fråndömer
på grund av läaningens och tydningens osäkerhet slaginan Möjebro allt
värde för språkvetenskapliga undersökningar och hade PBB. X XIII, 481 f.
antagit, att i regel -an- varit suffix i part, pret., men att -in- valts, då
stamstavelsen innehållit i (isl. bitinn) eller ai (liaitinaR Tanum). Måhända
ha ock föregående g, k kunnat gynna valet av -in-, jfr i-omljudet i isl.
sleginn, tekinn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
