Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kock: Brytningen i fno. språk. S59
H:s resonnemang i detta ”stickprov” har förvånat mig,
och jag tror knappast, att jag gör mig skyldig till någon
självöverskattning, då jag säger, att min teori alldeles ut-
märkt ”kommer till rätta” med dessa av H. anförda västgöta-
ord. Yerbet jäsa är under denna form ett tyskt lån eller
har fått j~ på analogisk väg (se ovan s. 355 if.). Subst. fjäte
har bildats av eller påvärkats av fjät\ därpå beror dess
vokalisation (se ovan s. 358). Alltså hava dessa ord all-
deles intet vitsord vid bedömmandet av iä i fiåhla, stiähla,
miähle, spiähle. I dessa sistnämnda fyra ord med supraden-
talt l har den yngre a-brytningen ljudlagsenligt inträtt (trots
«-förlusten) i Västergötland liksom i de flästa svenska bygder.
Vid en äldre ljudlagsenlig böjning nom. peli : obl. kasus
þiala har e (yngre ä) segrat i det västgötska table.
Också från danskan anför IL s. 74 några — men blott
helt få — ord, hvilka han väl önskar skola uppfattas såsom
bevis emot min teori. Jag bör därför belysa dem:
Fda. iadhæ ”krubba” har liksom fsv. iata ljudlagsenligt
a-brytning, eftersom i nom. sg. intet -n förlorats under nor-
disk tid.
Fda. stialœ, fialœ ha brytning till följe av det supra-
dentala l; för övrigt böjdes fialœ som kaldœ (jmf. ovan
s. 328, 351).
Vokalisationen i verbet iavæ ”tvivle osv.” beror därpå,
att detta ord i östnordiskt spåk böjdes såsom kalla (se ovan
s. 354) ’).
Efter Bennike och Kristensen Kort over de danske
folkemål s. 76 anför H. s. 74 ett fda. kiape. Något dylikt
simplex har, så vitt jag ser, icke påvisats från fdanskan,
*) Det obrutna ce i fornjutl. stælæ ”stjäla’’ kan härröra från pres. sg.
stcel. Vokalisationen i det fornjutl. œvœ kan förklaras som vokalisationen i
isl. efa (se Kook i Ark. nf. XXVI, 369).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
