- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Trettioförsta Bandet. Ny följd. Tjugosjunde Bandet. 1915 /
362

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

362 Kock: Brytningen i fno. språk.
uteslutande förskriva sig från nom. sg. Han åberopar sig
på Tegnérs alldeles riktiga iakttagelse, att i svenskan nomi-
nativformen i ord, som beteckna levande varelser (personer
och djur), har större språkhistorisk betydelse i jämförelse
med oblika kasus, än fallet är i sakord (Tegnér Om genus
i svenskan). Med hjälp härav vill H. förklara e i
isl. ej blott i sefi ”släkting”, utan även i nefi ”släkting”,
Geri (varg-namn) liksom i -seti (bepseti m. fl.), farpegi ”pas-
sager paa skip*.
Också jag antar (jmf. ovan s. 329), att den obrutna vo-
kalen i senare kompositionsleden av bepseti *) osv. ävensom
i isl. arfpegi, farpegi (fda. run. himþiki, dvs. hêmpegi
”hirdman”) har utgått lrån nom. sg. En annan fråga är,
huruvida det är sannolikt, att den obrutna vokalen i
alla personord uteslutande förskriver från nom. sg. I så
fall skulle man naturligtvis vänta, att isländskan även i
långstaviga personord med motsvarande böjning (w-stam-
mar) alltid saknade brytning.
Detta är emellertid ingalunda fallet. Jag erinrar exem-
pelvis om följande personord med ia i rotstavelsen: de masku-
lina personnamnen Biarni, pialfi, Hialti, Skialdiypiazi, till-
namnet Biarki, vidare biaxi ”anselig, mægtig mand”, spialli
”omgangsven”, kiappi ”gedebuk”, iarpi ”järpe”, hiassi ”et fabel-
agtigt dyr (haren)”. Här må ock erinras om namnen Bialki,
Bialfi, Mialti, om hvilka man dock kan misstänka, att de i
sen tid Övergått från appellativer till proprier. Dessa ord
hava som bekant ia från de oblika kasus.
De göra därför troligt, att den obrutna vokalen i nefi.
”släkting”, sefi ”släkting”, Geri (en varg) delvis förskriver
sig från de oblika kasus nefa osv. med ljudlagsenligt kvar-
stående e.
Men om orsaken till den obrutna vokalen i nefi osv.
*) H. anser s. 55, att dylika ord snarast äro nybildningar till set.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:26:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1915/0370.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free