- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Trettioförsta Bandet. Ny följd. Tjugosjunde Bandet. 1915 /
364

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

364 Kock: Brytningen i fno. språk.
mening mycket besvärande faktum, att det långstaviga
isl. sia/ni ”sinne” (mask. w-stam) har brytning, men det
synonyma kortstaviga sefi (mask. M-stam) saknar bryt-
ning. Bland de åtskilliga resonnemang, som H. framställer,
må följande i någon mån belysas.
Han menar, att sefi ”ofta stått i nominativus”; emel-
lertid anser han sig behöva tillägga: ”Man kunde invända,
att ord med betydelsen ’håg, sinne’ nu icke höra till de
abstrakter, som ofta användas i subjektskasus. Men förhål-
landet har säkerligen varit ett annat i fornspråket.”
Det torde vara tillräckligt att nämna detta:
1) I Gerings stora Edda-glossar anföras sju exempel på
oblik kasus sefa, blott två på nom. sefi. Detta talar åtmin-
stone icke för att nominativen varit dominerande.
2) I fall nu värkligen, såsom H. vill, sefi på grund av
sin betydelse, fått nominativens rotvokal, hvarfbr har då
icke det synonyma långstaviga sia/ni fått nominativens
rotvokal c, utan har sin vokalisation från de obl. kasus?
H. lämnar, så vitt jag ser, denna fråga outredd.
De anmärkningar, som han gör, äro nämligen avgjort
otillfredsställande.
S. 58 yttrar han: ”Till detta siçfn [dvs. isl. Siofn ”dea
amoris”, nyisl. siöfn ”sponsa, fæstemø”] (eller till adj. sia/n?
. . .) kan sia/ni vara en sekundär bildning”, och H. synes i
detta sammanhang lägga vikt vid att Siofn i genitivus heter
Sia/nar med ia.
Hvad tanken, att sia/ni skulle ha avletts från adj. *siafny
vidkommer, så torde det vara tillräckligt framhålla, att något
dylikt adjektiv, så vitt jag kan finna, icke existerar. Jag
har förgäves sökt efter det i alla mig tillgängliga ordböcker.
II. själv skriver ordet dels med stjärna, dels utan stjärna.
Samhörigheten mellan Siofn och siafni är insedd sedan
gammalt (jmf. t. ex. Egilssons lexikon 1860). Man kan
tydligen icke tänka sig, att siafni avletts av genitiven

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:26:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1915/0372.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free