Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kock: Brytningen i fno. språk. 365
Sia/nar till nom. ack. Sto/n, och det är väl icke häller H:s
mening, ehuru det nästan förefaller så (jmf. s. 58). I fall
siafni avletts av Siofn, sedan detta erhållit brytningsdif-
tongen io, så måste det avledda substantivet tydligen ha
hetat *siofnL Då det nu faktiskt emellertid heter siafni,
så — i fall man närmast ansluter det till Siofn — måste
man uppenbarligen utgå från dess något äldre obrutna form
nom. ack. *sefmu. Härtill bildades ett maskulinum nom.
*sebni med oblik kasus *set>wy och detta *sebna bröts enligt
min regel till siafna, under det att obl. kasus sefa av det
synonyma sefi ljudlagsenligt förblevo obrutna *).
Efter det anförda tror jag mig med full rätt kunna
upprepa mitt påstående, att motsatsen mellan det långstaviga
siafni med brytning och det kortstaviga synonyma sefi utan
brytning utgör ett icke oviktigt stöd för min teori.
Särskilt framhöll jag i Ark. nf. XIII såsom ett myc-
ket starkt bevis för min teori brytningsförhållaridena i
de kortstaviga starka verben å ena sidan och i de lång-
staviga starka verben å den andra. Som bekant hava i
isländskan de kortstaviga eta, bera, shera osv. osv. ingen
brytning i infin. och 3. pL pres., men de långstaviga isl.
hialpa, biarga, gialda osv. osv. hava däremot brytning i dessa
former.
Detta för brytningens historia viktiga sakförhållande vill
H. icke förneka, men han söker dels i någon mån reducera
själva faktum, dels förklara det genom antagande av flera
hjälphypoteser.
*) Ännu ett av H. framställt förslag till belysning av det för hans
hypotes vanskliga siafni må nämnas. Det lyder: ?,Eljest kunde det också
höra närmare tillsammans med sefi och i så fall ha utgått sekundärt ur ett
gammalt paradigm sefi *siafa, gen. pl. (möjligen flera kasus . . .) siafna . . . ”
Det är tillräckligt framhålla, att på grund av ordets betydelse gen. pluralis
var en så ytterligen sällsynt kasus, att den icke kunnat spela någon roll
för uppkomsten av siafni.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
