Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36f) Kock: Brytningen i fno. språk.
För det förra syftet söker han s. 66 anföra vissa väst-
nordiska starka långstaviga verb utan brytning. Den
obrutna vokalen i de fiästa bland dem hade jag redan tidi-
gare förklarat. Här bör dock följande nämnas:
Jämte serpa ”stuprare” finnes redan i fornspråket formen
strepa ”stuprare1
’ med metates. Formen stredi (pres. konj.)
möter nämligen i Edd. min. (se Hægstads och Torps ordb.),
och part. stropinn är tämligen vanlig. I nyisländskan är
streða en vanlig form (se Björn Haldorsen, Eir. Jónsson).
Presensformen serpa synes hava påvisats blott ett par gånger
från fornspråket. Då nu brytningen ljudlagsenligt uteblev i
strepa (dels emedan r föregick e, dels emedan ordet var
kortstavigt), finnes intet tvivel om att det svagt belagda
fornisl. serpa har e från det till betydelsen och etymologien
identiska strepa (jmf. Kock i Ark. nf. II, 48).
Det av H. s. 66 anförda fnorska hælpa är, så vitt
mig är bekant, ett ånaE, Aey. Det har påvisats blott i
Skraa for St. Olafsgildet i Onarheim (§ 17), hvars hand-
skrift enligt Norges gamle love V: 1 s. 11 är från omkring
år 1400 (år 1394). Det kån naturligtvis ytterst lätt vara
skrivfel för hicelpa. Men det kan i denna unga handskrift
även vara en germanism {jmf. mnt. helpen); detta blir sär-
skilt sannolikt därigenom, att det i nästa § (18) under vissa
förhållanden stadgas böter av en ”lybyskan” (sc. pening)
och i den därpå följande § (19) böter av ”2 lybyskdP (sc.
peninga).
De övriga av H. s. 66 nämnda verben äro sperna,
snerta, melta ”smälta”, gnesta samt dessutom skella, gella,
gelda ”biformer till de nyss nämnda brutna infinitiverna”,
dvs. till de vanliga skialla, gialla, gialda.
Redan IED. anmärker s. 582 sp. 2, att sperna böjes
svagt (pret. spernda) och tillägger: ”of an older strong verb
there only remains the pret. sparn”; pres. sg. spernir är på-
visad (se ib.), men, så vitt jag ser, ingen presens *spern.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
