Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kock: Brytningen i fno. språk. 869
osv.), hvarvid även den omständigheten skulle ha spelat en
roll, att vissa till samma avljudsserie hörande verb (drepa
osv.) över huvud sakna brytning, emedan rotvokalen föregås
av r, /, v.
Denna hypotes faller därpå, att vokalisationen i de starka
verbens passiva participier så gott som aldrig påvärkat
presens-formerna.
Härtill komma andra stora svårigheter.
Man frågar naturligtvis: hvarför har icke samma ana-
logipåvärkan gjort sig gällande i forngutniskan?
Vidare förklarar denna hypotes alldeles icke den obrutna
vokalen i isl. bera, skera, stela, fela, nema, ty dessa verb
ha som bekant part. borinn, skorinn, stolinn, folginn, numinn
(icke part. *herinn osv.).
En annan av H:s hypoteser är följande (s. 67 f.):
”Vid sidan av biarga, gialda, gialla, hialpa, skialla använder väst-
nordiskan verbalnomina med brytningsdiftong : biprg f., giald n., gigll f.,
giaXlr a., hialp 1. hiçlp f., skiallr a. Men de kortstavigas verbalnomina
hade antingen en ljudlagsenligt obruten vokal . . get n., met n., metr a.,
set n., setr n., fet n. .. . någon gång «-brytningsdiftong: gipf, eller också voro
avledningarna av helt annat avljudsstadium . . . : ndm, burttr, stuldr etc.”
H:s mening är tydligen denna: Så väl biarga osv. som
*miata, *niama skulle ljudlagsenligt hava brytning. En
bidragande orsak till att man använder biarga, men faktiskt
däremot meta, nema med e (ej ia), är den, att biarga har
vid sin sida subst. biorg f., under det att meta vid sin sida
har subst. met med obruten vokal, och nema visserligen icke
har något substantiv med rotvokalen e, men dock ett substantiv
utan brytning {ndm).
Detta är ett synnerligen djärvt resonnemang.
I förra delen av denna min avhandling (i Ark. nf.
XXVI) anser jag mig hava med bestämdhet visat, att den
ljudlagsenliga formen av det neutrala verbalsubstantivet till
t. ex. isl. meta-skulle vara isl. *miat, hvilken form finnes
i fsvenskan {miæt). Därmed är tydligen H:s argumentering
ARKIV FOR N ORDISK FILOI.OQI X X X I. NY FÖLJD X X V II. 25
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
