- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Trettioförsta Bandet. Ny följd. Tjugosjunde Bandet. 1915 /
372

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

372 Kock: Brytningen i fno. språk.
skulle ljudlagsenligt förbli obruten, och ehuru naturligtvis
även infortis-formen ljudlagsenligt ej fick brytning.
Huru oberättigat det vore att med Hesselman anse,
att verbens relativa akcentlöshet varit den bestämmande
huvudfaktorn för brytningens uteblivande, visar en gransk-
ning av Fritzners exempel Under verben meta och fela.En
sådan granskning resulterar i att dessa verb i allaeller i
nästan alla de av Fritzner ur literaturen anförda exemplen
böra hava akcentuerats med fortis.
Om H:s sats, att kortstaviga fortis-former med w-förlust
skola hava yngre brytning, hade varit riktig, så skulle man
därför i isländskan uteslutande eller så gott som uteslutande
hava havt formerna *miata, *fiala.
Emellertid lyda verben på isländska meta, fela.
Hvad som emellertid ytterligare fullständigt motbevisar
denna nu senast diskuterade, av H. framkastade hypotes, är
en jämförelse mellan isländskan å ena sidan och de östnor-
diska språken, särskilt dialekterna på Gottland (forngutni-
skan) och i Dalarna, å den andra.
Som bekant heter det genomgående utan brytning i
isländskan eta, bera, gefa osv. Däremot lika genomgående
med brytning i fgutniskan ieta-, biera, giefa, i Dalmål iätå
”äta”, biärå ”bära”, mietå ”mäta” osv.
Nu menar H., såsom nämnt, att samma ljudlag skulle
hava tillämpats för den yngre brytningen i de västnordiska
språken och i de östnordiska språken (även i gutniskan och
i Dalmålet).
Men om så hade varit fallet, är det, så vitt jag förstår,
en fullständig gåta, hvarför man har denna genomgående
olikhet mellan dessa skilda nordiska dialekter: isländskan i
motsats till forngutniskan och Dalmålet.
H. antar, att brytningen skulle hava uteblivit i isl. eta
osv. till väsentlig del, emedan orden ofta voro relativt oak-
centuerade i satsen. Det är alldeles riktigt, att i vissa

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:26:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1915/0380.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free