Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kock: Brytningen i fno. språk. 373
uttryck som t. ex. eta gråut ”äta gröt” eta oftast var rela-
tivt oakcentuerat. Men då man på Island akcentuerade eta
gråut med fortis på graut, så kunna vi vara förvissade
om att man även på det forntida Gottland akcentuerade
eta gråut med fortis på graut.
Men då är det alldeles obegripligt, hvarför icke
desto mindre fgutniskan använder det brutna ieta trots
isl. eta.
H. har tydligen själv insett, att detta är en mycket
svag sida i lians resonnemang, men jag kan ej finna, att
han på minsta sätt förmått neutralisera den här av mig
gjorda invändningen, hvilken för övrigt självmant framställer
sig för hvarje språkman.
H. yttrar s. 77:
"Denna egendomlighet [brytningen i ieta oav.] i gutniska och dalmål . . .
kan till en del förstås blott genom den reflexionen, att dessa dialekter över-
huvud äro sådana, som synnerligen väl bevarat de starka verbens urgamla,
brokiga böjning”.
Jag inskränker mig till att starkt framhålla, att isländ-
skan ingalunda mindre väl bevarat ”de starka verbens ur-
gamla brokiga böjning”. — Tvärtom. De starka verbens
flexion är i isländskan vida ålderdomligare än i forngutni-
skan eller i Dalmålet. Men hvarför hava då, enligt H:s
mening, forngutniskan och Dalmålet icke desto mindre i
motsats till isländskan brytning i ieta osv.?
Denna fråga lämnar H. obesvarad.
Yidare anför II. s. 77 f.:
"Men även från våra rent fonetiska förutsättningar synes förhållandet
[fgutn. ieta osv.] kunna erhålla en tillfredsställande belysning. I fall vi
nämligen . . . böra fatta brytningen såsom till väsentlig del en d i f t o n g e r i n g
och se anledningen till att brytningen uteblir i svagton i den allmänna
obenägenheten för diftonger i svagtoniga stavelser, blir det ju just vad vi
ha anledning att vänta: att gutniskan och dalmålet få mera av brytning än
andra nordiska dialekter. Gutniskan och dalmålet äro nämligen i utpräglad
grad d i f t o n g e r a n d e mål . .
Detta är dock ett påfallande resonnemang.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
