Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50 Beckman: Till VGLts hist.
länge haft kännedom om att åtminstone två forskare varit
sysselsatta med sådana excerpt. De grunda sig mest på
min kännedom om hembygdens dialekt och mina föregående
studier rörande västgötaurkundernas proveniens.
Det förefaller mig, som om man vid bedömandet av
frågan om a och « såsom ändelsevokal i västgötaurkunderna
bort bestämdare besvara frågan: Yilka ljudvärden få vi förut-
sätta för dessa bokstäver? I själva verket är den saken
icke fullt så enkel, som den kan se ut.
Jag skall börja med «. Jag förmodar, att mången med
mig vid första genomgången av YGL I funnit det så där
tämligen självklart, att « betecknade en ”schwa-vokal”, en
vokal med talorganet ungefär i indifferensläge, en sådan
vokal, som man fonetiskt plägar beteckna med g. Åt detta
håll pekar ju obestridligen «-typens flitiga användande som
s. k. svarabhaktivokal. Så vitt jag förstått Kock rätt, så
har detta i Ake. I, 136 ff. varit hans mening. Han för-
klarar där fenomenet på följande sätt: ”Antager man nu,
att denna akcent (= levis) uppkom ungefär samtidigt med
nedskrivandet av dessa manuskript (våra landskapslagar),
så är saken klar. A-ljudet i en stavelse med levis för-
svagas icke. Då de i äldre västgötalagen och i flere
andra av de äldsta urkunderna i mängd förekommande
försvagningarna, såsom halda-haldœ, klocka-klockæ, skedde,
kan således levis ännu icke ha funnits. Men uppkom den
ungefär vid samma tid, som dessa urkunder skrevos, så
inses, varför de till hälften genomförda försvagningarna icke
fullföljdes. Genom levis konserverande kraft bibehöllos i
ändelserna de a-ljud, som ännu icke försvagats, och genom
analogien med dessa återfördes de till «-ljud redan över-
gångna a-ljuden” (a. st. s. 146). Jag minnes ännu den
entusiasm, varmed jag mottog denna förklaring, då den först
mötte mig. Den föreföll så oändligt slående. Typen « be-
tecknade, då den stod för etymologiskt väntat a, likasåväl,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
