Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Beckman: Till VGrL:s hist. 51
som då den betecknade svarabhakti, vårt välkända a. Och
på detta sätt kunde jag hoppas att få ett organiskt samman-
hang till stånd mellan min hemorts dialekt och landskapets
lagspråk, vilket förut just på grund av de underliga ändelse-
vokalema förefallit mig betänkligt svårt *).
Emellertid har forskningen, som bekant, icke stannat
vid denna förklaring, och jag måste själv rätt snart övergiva
den. Jag skall icke upptaga alla de skäl, som numera från
metodisk synpunkt kunna anföras mot teorien. Jag skall
blott anföra analogien från vokalbalansen. Följande tiders
utveckling har ju farit synnerligen våldsamt fram med det
system, som framkallats av vokalbalansen. Men en och
annan rest står dock kvar, jag erinrar om det vanliga skol-
exemplet Gudi: gårde. Och i det hela är väl något sådant
att vänta, då det gäller en så föga avlägsen period som
denna. Det borde ha kunnat lyckas bättre, än hittills skett,
att göra klart, vilka a-ljud, som regelrätt, ljudlagsenligt,
skulle varit œ, resp. 9, och av dessa borde något ha kom-
mit att isolera sig från analogiinflytelserna och stå kvar
till vår tid. Men något sådant har mig veterligt icke låtit
sig uppvisa. Kock övergav redan iFsv. Ljudlära, s. 331 följ.
sin teori i dess ursprungliga form, då han framhöll, att
något s. k. återställande av a icke förekommit utan ”i de
flesta bygder av de landskap, från vilka rspr. utgått, hade
a aldrig försvagats.” För mig såsom närmast intresserad för
1) Lektor Beckman har väl rätt i att jag i den 1878 utgivna skriften
S\ensk akcent I ansåg, att ändelse-vokalen æ i klocJcæ etc. i VGL. I repre-
senterade schwa-vokalen eller ett denna nära liggande ljud (vid denna tid
hade jag för övrigt ännu icke iakttagit växlingen a :<
B enligt vokalharmo-
nisn i fornsvenskan). Men att jag sedan många år insett, att det av än-
delsevokalen a utvecklade ljud, som betecknas med ö?, (åtminstone under
vissa förhållanden) i fsv. skrifter var icke schwa-vokalen, utan till sin kva-
litet låg rotstavelsens ä-ljud nära, framgår redan t. ex. av min skrift Fsv.
ljudlära I, 134 f.; denna skrift utgavs 1882. A tt detta länge varit min me-
niag, har för övrigt lektor Beckman helt visBt icke velat bestrida.
A. K.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
