Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58 Beckman: Till VGL:s hist.
icke bliva mer än ett. Ord, som i sin helhet föreföllo främ-
mande, läste man naturligtvis tämligen efter bokstaven. Men
sådana ord, som blott genom en enstaka bokstav skilde sig från
svenskan, läste man naturligtvis på svenskt sätt. Erfaren-
heter i den vägen äro lätta att göra för den, som i våra
dagar har att undervisa i t. ex. dansk-norska.
Efter detta få vi tänka oss läget så. Vastgötaskrivaren
från c. 1250 uttalade bokstaven a, då den var fristående,
ganska nära som d, och han uppfattade den d-liknande vo-
kalen som bokstavens egentliga ljudvärde. I jämförelse med
detta föreföllo alla ändelse-a:n tämligen starkt färgade av ä
(«). Denna ä-fårg var i vissa ordgrupper genom vokalhar-
monisk inflytelse märkbart stegrad. Från sin danska och
delvis norska lektyr hade han en del ordbilder, där <
b i
skrift motsvarade hans uttals a. De ord, i vilka det bjöd
emot att skriva a, mötte honom här ofta eller alltid skrivna
med <
b. Det kan under sådana förhållanden ingalunda för-
våna, att skrivseden blev en smula förvirrad. Snarare må
det kunna anses förvånande, att man genom ett sådant virr-
varr kunnat på statistisk väg få fram en del principer. Men
viktigast är, att försöken att genom växlande fonetiska ten-
denser slutgiltigt förklara de återstående fallen äro dömda
att misslyckas, då det är icke fonetiken utan (i varje fall
till största delen) de ortografiska förebilderna, som vållat
oredan.
Min teori är uppgjord utan hänsyn till förhållandena i
Västergötland, men den kan mutatis mutandis användas även
på andra håll. Om æ i västgötaurkunder betecknar ett ljud,
likt a i hatt, så kan det i Uppland och Södermanland myc-
ket väl beteckna det ännu mer ä-liknande ljud, som där
på många håll användes för ändelsernas a, och det kan i
urkunder från Östergötlands e-målsområde mycket väl be-
teckna en schva-vokal, om e-målet visar sig vara av så
hög ålder, som denna uppfattning kräver.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
