Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Laffler: Till Háv. 155. 85
Synt. § 48, a, anm.). Även i sådana fall borde ju substan-
tivet kunna ba utelämnats, varvid den konstruktion med
substantivering av adjektivet, som jag antagit i peir villir,
skulle föreligga. Man kan säga, att t. ex. peir villu :peir
villu menn —peir villir :peir villir menn.
Att denna sista konstruktion endast kan uppvisas från
detta enda fall i Eddan, bör ej vara något avgörande mot-
bevis, då ju ett fall som sjá móðr Jconungr också tycks där
stå enstaka.
En annan uppfattning av peir villir med adjektivet
även stående substantiviskt kunde tänkas, om man ville an-
sluta sig till B. M. 0:s förklaring av det maskulina peir.
Han anser detta kunna bero därpå, att sångaren ”(Odin?)”
blott tänkt på de manliga túnriður, för att ”æren ved at sejre”
skulle blivit så mycket större ”overfor motstandere af hans
eget — det stærke — kön”, peir skulle då här stå sub-
stantiviskt. Men i st. f. att uppfatta villir så, som B. M. O.
foreslår — enligt min uppfattning mindre lyckligt (se här
straxt efteråt) —, kunde man då taga detta ord som appo-
sition till peir och substantiverat i enlighet med konstruk-
tioner som mer blindum (”for mig, som en blind man”, Ny-
gaard, Norr. Synt. § 74, a, 1). Jfr peir allir m. fl. uttryck,
som B. M. Ó. nämner s. 71, n. 1.
Emellertid måste jag säga, att B. M. 0:s nämnda för-
klaring av peir förefaller mig rätt betänklig. Efter det be-
kanta stället i Yngl.-S. ansågs det ju vara en skam för män
att befatta sig med trolldom. Äran att segra över manliga
túnriður synes då vara ganska klen.
Intet av de av B. M. Ó., nyss a. st., jämförda fallen
av constructio ad synesin är häller verkligen analogt med
stället i^ Håv. Det sista fallet, ur Karlamagn. S., om vilket
B. M. O. säger, att det är ”nogenlunde ensartet med vort
sted”, företer den högst väsentliga skiljaktigheten, att sú
skrœfa säges om en strax förut som en man angiven per-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
