Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
116 Hellquist: Anmälan.
Förf. behandlar först de drag, som äro eller kunna betraktas
som gemensamma lör alla eller de flesta hskr., eller där åtminstone
ingen kronologisk eller särdialektisk fördelning tycks föreligga (A).
Hit höra t. ex.: den allmänt utbredda öfvergången æ > ë
framför vissa konsonanter och konsonantförbindelser och i svag-
tonig ställning, där emellertid de moderna dialekterna ha det
öppna ljudet; vidare af det genom brytning framför velar konso-
nant -f- V
t uppkomna iu ;> io, hvilken ljudlag bekräftas af de yngre
föstg. skrifterna — naturligtvis noga att skilja från smål. sjconga
o. d. —; en i de äldre skr. ganska utbredd förekomst af U-omljud
(jfr östg. dial, tytjens c tyrkænnas) samt af a-brytning i verb af
typen biæra, på hvilken företeelse dock de yngre medeltidsskrif-
terna och de äldre dialekterna tyckas sakna exempel.
Kommer så förf. till de företeelser, beträffande hvilka olik-
heterna mellan texterna sannolikt åtminstone huvudsakligen bero
på kronologiska förhållanden (B).
Anmärkningsvärdt är t. ex., att i fråga om den mångom-
skrifna växlingen af u och o de yngre hskr. uppvisa en större
användning af o än de äldre, en utvidgning för o:s vidkommande,
äfven framför enkel konsonant, som bekräftas af de yngre skrif-
terna och de moderna östgötadialekterna *).
En kronologisk utveckling ser förf. också, åtminstone väsent-
ligen, i det sätt, på hvilket J2-bortfallet uppträder. Hskr. kunna
i detta hänseende uppdelas i två grupper: en äldre, där bortfallet
af R är större å ena sidan framför konsonant och i paus än framför
vokal och h, och å den andra större i levissimusstafvelser än i
stafvelser med starkare accent; och en yngre grupp, där formerna
med och utan R kunna fördelas på olika formkategorier, en för-
delning, som äfven gäller de undersökta yngre medeltidsskrifterna
och de moderna östgötadialekterna.
Af företeelser, där skiljaktigheter mellan handskrifterna bero
på olika utveckling i olika dialekter, kunna exempelvis anföras de
båda öfvergångarna t > å och ä > t i svagtonig stafvelse, hvilka
från början synas ha tillhört olika dialekter, ehuru sammanbland-
ning sedermera egt rum.
Förf. afslutar sin framställning med några sammanfattande
anmärkningar. Enligt hans uppfattning kan man i fråga om de
allra flesta under A och B behandlade företeelserna konstatera en
direkt öfverensstämmelse mellan de moderna dialekterna och me-
deltidens östgötska språk. Icke alltid har kanske emellertid ut-
vecklingen försiggått inom östgötadialekterna själfva. I vissa fall
kan man nämligen misstänka inflytande från andra håll, såsom då
de brutna formerna af typen biæra undanträngts i östg., medan de
lefva kvar i nygutn., eller då östgötadialekterna under senare hälf-
*) Det s. OXIV not B från Säve citerade Tcuna ’kona’ känner jag —
inom parentes — från Furingsta socken (Vikbolandet, 1880-talet); har dock
hört blott plur. Jcunera.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
