Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kock: Unders, i fnord, gramm. 193
Det är lätt begripligt, att pres. sg. *sehwin av *sehwan
”se” vid förlusten av ultimas «-ljud ej övergick till det ljud-
lagsenliga *siön1 som till sin vokalisation alldeles skulle
skilja sig från de övriga presensformerna; genom inflytande
från *séhwa sëa fick man i sg. pres. isl. sër (i fornsvenskan
genom ÍR-omljud 4) alternativt sir).
Grundformen till fsv. lar isl. (genom Ä-omljud) lér
”lår” har varit icke *lahwaz utan *lahaz) urno. *lahaR; jmf.
t. ex. Bechtel Hauptprobleme s. 243, Olson s. 9.
Exkurs. Övergick långt a-ljud under samnordisk (tidig
särspråklig) tid ljudlagsenligt till långt o-ljud, när
ett u-ljud omedelbart följde?
Denna här uppställda fråga bör belysas i samband med
den nyss diskuterade förlusten av hw och särskilt av ordet
iór ”häst”. Dessa två spörsmål (en i fråga satt övergång
ä > ö om edelbart framför u och förklaringen av uppkomsten
av iór ”häst”) hava nämligen blivit satta i förbindelse med
hvarandra.
I Aisl. gr.3 § 102 anm. 1antar Noreen — såsom det
vill synas mednågon tvekan —, att urno. *ehwaR ”häst”
utvecklats till isl. iör på följande sätt: Urno. *ehwan skulle
genom äldre a-brytning ha blivit till HahuR 2); detta skulle
genom ersättningsförlängning vid Ä-förlusten ha övergått
till *iäuR\ detta genom M-omljud på det omedelbart fram-
för u stående långa a-ljudet till iör. Enligt Noreens
åsikt Aisl. gr.3 § 74, 2 skulle nämligen labialiseringen av
*) Ljudet %i fsv. pres. sg. sir kan dock måhända även bero på infly-
tande från den i vissa fsv. bygder av sëa ”se” utvecklade formen sia (jmf.
Kock Svensk ljudh. I s. 150).
a) Enligt min uppfattning, som jag motiverat i Ark. nf. XVI, 256 ffv
skulle vid förlust av ändelsevokalen a i *ehwan w-ljudet (tills vidare) kvar-
stå och ej övergå till u. Men jag bortser från denna för här diskuterade
fråga underordnade omständighet. Jmf. s. 192 noten 2.
ARKIV KÖK MORDISK FILOLOGI XXXII, NT F Ö U D X X TIII. 13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
