Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
194 Kock: Unders, i fnord. gramm.
långt ö-ljud genom w-omljud hava gått (icke blott till (f7
utan ända) till ö-ljud, när u om edelbart efterföljde «-ljudet.
Detta antagande är naturligtvis en nödvändig förutsätt-
ning för hans nyss refererade uppfattning av ljudutveck-
lingen *ehwa,R > iór.
Jag kan icke ansluta mig till detta antagande.
Som bekant övergick under samnordisk tid långt «-ljud
(ej blott till p, utan ända) till ö under dessa två förhållanden:
1) när ett w (v) omedelbart föregick «-ljudet, t. ex. pret.
pl. (till vera ”esse”) *wäru : isl. óru (först påvisat av Kock i
Ark. nf. I, 46 ff.) — 2) när «-ljudet var nasalerat, t. ex.
*nättu : isl. nótt ”natt” (först påvisat av Falk i Ark. nf. II,
114 ff.).
Ord, där denna ljudutveckling inträtt, skrivas i fornisl.
och fornnorska handskrifter med ó (o), t. ex. óru (vont),
nótt, under det att det vanliga w-omljudet på långt a,
hvilket omljud fortskridit endast till p (ej till ö), i (många
av) de älsta handskrifterna normalt betecknas med ÿ (p),
t. ex. pl. t$r (till sg. tår ”tår”).
Det är vidare allbekant, att under en relativt tidig
period av det västnordiska fornspråket det icke w-omljudda
långa «-ljudet (t. ex. i nom. sg. tår ”tår”) så närmade sig
a-ljudet, att ljudet p och det forna (sig till å närmande) «-
ljudet i de flästa bygder sammanföllo. Följden härav var,
att ord med den gamla omljudsvokalen p i något yngre hss.
oftast skrevos med tecknet « («), t. ex. nom. pl. tår {tar
”tårar”).
Nu finnas emellertid vissa handskrifter (t. ex. Cod. AM.
645, 4:o), i hvilka p-ljudet (w-omljudet av långt «) normalt
betecknas med bokstaven ó (o), t. ex. i pl. tór ”tårar”; Lud-
vig Larsson upplyser nämligen i sin skrift Isländska hand-
skriften N:o 645, 4:o. s. LI, att w-omljud av långt a i
denna handskrift betecknas med ó (o) 241, med é (p) en-
dast 5 ggr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
