Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
216 Hellquist: Anmälan.
för dø bästa; för v i afledningsstafvelsen talar formen Frisœvones.
Inga östgermaner kunna föras bit, men af nordgermanerna torde
en ansenlig del böra inbegripas. Namnen på sönerna af Mannus
betraktar Helm väl med allt fog — i motsats till t. ex. Miillenhoff
— som sekundärt uppkomna ur folknamnen.
Frågan om huruvida Freyskultens anhängare ursprungligen
varit ingvevoner, är förf. snarast böjd att besvara nekande. Ings-
kulten har i så fall sekundärt öfverförts på Frey, som däraf er-
hållit binamnet Ingvi.
Mycket svårt att besvara är äfven spörsmålet, huruvida sach-
sarna ursprungligen tillhört herminonernas grupp eller ej ; de grun-
der, som Chadwick anfört härför, äro svaga. Irminpelarna ha i
alla händelser intet att göra med denna fråga; se s. 215.
Kommer så en afdelning om de romersk-germanska religiösa
förbindelserna. De framträda som bekant synnerligen starkt hos
befolkningen vid den romersk-germanska gränsen längs Rhenlinjen
och hos de germanska soldater, som stodo i romersk tjänst. Ett
symptom häraf är naturligtvis den hos romerska skriftställare öfliga
interpretatio romana af germanska gudanamn i sådana fall, där de
senare icke anföras. Men mera talande minnen häraf äro de votiv-
stenar, som sattes af germaner och som än innehålla ett romerskt
gudanamn, än ett sådant med germanskt binamn och än blott
namnet på en germansk gud. Seden är nämligen afgjordt romersk,
huru än tolkningarna i de särskilda fallen äro beskaffade.
Stenar med germanska gudanamn bli mycket talrika efter år
180, hvari emellertid Helm — i motsats till Reise — icke ser en
tillbakagång för det främmande elementet, se s. 347. Vid midten
af 3:dje århundradet försvinna de alldeles.
Naturligtvis är det emellertid förenadt med stora svårigheter
att i hvarje fall konstatera stiftarens germanska nationalitet liksom
att för religionshistorien fastställa värdet af inskrifterna. Fast
mark under fotterna får man först med de inskrifter, där gudens
germanska karaktär framträder genom ett epitet t. ex. Mercurius
Hanno *), Hercules Magusanus, Hercules Saxanus o. a. För Mars
Thincsus fasthåller Helm vid sammanställningen med *pings ’folk-
församling’ trots de invändningar, som däremot framställts. Things
har varit en själfständig gudagestalt, som tidigt sammansmält med
Tiuz. Men som krigsgud har denne knappt kunnat bli folkför-
samlingens gud, utan denna funktion har han öfvertagit i egen-
skap af öfvergud, alldeles så som förhållandet var med Zevs.
Reqvalivahanus (germ. *Reqyalivalio?) är enligt H. s. 375
snarast en ktonisk gudomlighet. Därför talar namnets tämligen
allmänt erkända sammanhang med *rékuaz ’mörker’. Men där-
för behöfver han ej uppfattas som dödsgud. Inskriften meddelar,
*) Om detta namn med Siebs hör till Vken ‘döda1— en härledning, som
Helm finner beaktansvärd — är naturligtvis af flera skäl ytterst osäkert.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
