Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
344 Bellquist: Anmälan.
Då andra föreställningar voro förhärskande, använde man andra
beteckningar, t. ex. dis. Diser och valkyrjor äro icke direkta mot-
satser; men de ha olika känslobetoning. Diserna uppträda ofta
som hjälpande varelser 1), och i en dylik situation kunde naturligtvis
också valkyrjorna komma, då de ju togo parti för någon eller
några af de stridande. Äfven med fylgjor och hamingjor eger
på sätt och vis anknytning rum.
I senare delen af detta afsnitt erinrar förf. om det, såvidtjag
vet, hittills ej beaktade förhållandet, att i fråga om dessa mytiska
väsen ”Jenseits”-förestälhnugar möjligen existerat, som icke ha med
Valhall att skaffa; jfr t. ex. Gisle Surssons drömsyn och den i annat
sammanhang nyss citerade strofen 25 (28) ur Atlamäl, som synas
gå ut på ett kärleksförhållande mellan drömkvinnorna och den
döde krigaren i de förras boning. Med en sådan tro samman-
hänger kanske också vissa drag i Helgediktningen och sannolikt
Freyjas framträdande i Folkvang, dit enligt Grimn. hälften af alla
fallna kvinnor komma. Hon är valkyrjan nar é§o%rjv. Så kunde
också enligt Neckel hennes rykte som ”Dirne” förklaras 2).
Förf. afslutar sin framställning med en blick på Vpluspå, där
den hedniska odödlighetstron nått sin fulländning och uttalar sitt
sista ord. Gimlé är ett förklaradt sidostycke till Valhall, påver-
kadt af den kristna världsbilden.
Till slut må framhållas de innehållsrika anmärkningarna och
exkurserna (ss. 94—134) med bl. a. talrika kommentarier till skalde-
vers. Till Bugges säkerligen oriktiga konjektur Heljar lyâir (för
Múspdls lyâir) VçL 51 se nu äfven B. M. Olsen Ark. 30: 145 f.
Neckel ansluter sig i fråga om Yngl.-tals til pings pridia till
tolkningen ”till Odens församling” — som mig synes med orätt;
jfr F. Jonsson Ark. 11: 16 f., Bugge Den ældste Skaldedigtn. s.
168 (där den sistnämnde förf. uttryckligen återtager sin förra åsikt
om priäi —Oden).
Neckels arbete vittnar om mycket skarpBinne, ett synnerligen
grundligt inträngande i källorna och stor förtrogenhet med käl-
1) Denna sida af disernas väsen synes ej Levander ha uppmärksammat
i sin. för öfrigt sannolikt i hufvudsak riktiga utredning af disernas ktoniska
väsen. Ett af Eddaexemplen har han enligt min mening missförstått, näm-
ligen Atlamål 25 (28 enl. Bugges uppl.), där sammanhanget och kursive-
ringen visa, att förf. anser Konor . . dauþar och diser beteckna sam m a
varelser. Meningen är ju emellertid den, att Gunnars (hjälpande) diser ej
(längre) kunna skydda honom mot den annalkande döden, som bebådats af
de döda kvinnorna. Dessa senare äro kanske att betrakta som hans fylgjor;
sådana visa sig ju ofta strax före döden, jfr t. ex. Niålas berättelse om hur
Tord strax före sin död ser sin ”fylgja” (här visserligen i djurgestalt) och
för öfrigt Neckel s. 132. Det synes mig dock också möjligt, ja, möjligare,
att dessa Konor dauþar just äro ”diser” i den bemärkelse, som L. häfdat
som den ursprungliga. Men själf har förf. af Atlamål — såsom sista vers-
raden utvisar — användt beteckningen diser om skyddande, hjälpande genier
(och ej om de döda kvinnorna).
*) Naturligtvis kunna här också andra kanske närmare liggande för-
klaringar anföras.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
