Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hellquist: Anmälan. 343
”kommit till Oden*, hvarmed således ej menats, att de blifvit krigs-
gudens byte, utan att de som Odens söner och älsklingar af honom
beskärts att vistas i hans omedelbara närhet. Neckel erinrar om
män^ som lefvande gått in i berget (kejsar Fredrik, Bardr Snæ-
fellsáss; jfr också Svegder) samt om de föreställningar om ett
Elysium, som knutits till Odainsakr och Heliands groni godes wang.
Liksom Oden ha nu äfven dessa skaror af einherjar flyttat öfver
till Valhall.
Begreppet om lifvet där har sålunda sammansmälts af två
ursprungligen alldeles skilda föreställningar: de om den fallne
krigaren, som lefver där, blodig, med sönderskjuten brynja, under
ett tak af spjut och sköldar, och de om fursten, som lemnar jorde-
lifvet och upptages bland Odens einherjar för att lefva i ära och
glädje och en gång hjälpa guden i den sista striden.
Sigmund, Sinfjptle och Brage äro einherjar, Hakon i Håko-
narmål däremot snarast en fallen krigare, bestämd för Valhall.
Att de i striden fallna kunde identifieras med Odens him-
melska följe (gengi, jfr Grimn.), berodde delvis på den hos furste-
släkterna härskande tron, att deras förfäder uppehöllo sig i ett
slags paradis hos den gudomlige stamfadern Oden, och därpå, att
denna tro väckte den förhoppningen, att också den, som nyss dött,
skulle upptagas i detta paradis, och att Valhall, dit denne såsom
i drabbningen fallen kom och dit också förfaderna måste ha kom-
mit, var identiskt med detta paradis.
I Grímnismál är Valhall alla i striden fallna kämpars paradis.
Hos skalderna framträder upptagandet i Valhall som en utmärkelse
för den.enskilde, som kommer ridande, ofta i spetsen för ett stort
följe och stundom ledsagad af valkyrjor.
Neckel analyserar därpå — med framgång, såsom det före-
faller mig — dessa valkyrjors egentliga och ursprungliga väsen.
De voro enl. förf. från början kamphäxor. Anglosaxarnas wcel-
cyrige betecknas ju af glossorna som ”ett dystert, demoniskt väsen”.
Den karaktär af marliknande varelser, som skymtar fram hos
Hlgkk och Herfjgtur, har man ju för öfrigt redan uppmärksammat.
Betecknande äro vidare namnen Hrist och Hrund (: hrindan). De
stå nära de väsen, som kallas gifr, griär och flagä (:plak J
slå’) a).
Dessa ord förekomma växlande med namnet Hrund i kenningar
för stridsyxa; det är betydelsen af ett slående, stötande väsen, man
här måste inlägga, alltså valkyrjeföreställningar af en helt annan
fargning. Sinfjptles ord till Gudmundr i H. H. I: þú vast, et (en
It.) skóda skass! valkyrja” vittna också i sin mån om den afsky,
som ordet valkyrja kunde inge.
*) Att ags. wælcyrige betecknar ett väsen af i viss mån annat slag
än isl. valkyrja bar för öfrigt insetts af andra, t. ex. Chadwick The calt of
Othin s. 48.
*) Denna framställning har en viss beröring med en utredning af v.
TJnwerth Eine isländische Mahrensage (Wörter u. Sachen 2: 175).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
