Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Erik Brate, Anmälan av "Från Filologiska föreningen i Lund. Språkliga uppsatser. IV”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
188 Brate: Anmälan.
vilket uppenbarligen motsvarar isl. skçr, har man något svårt att
vara med om att obetingat sluta från saknad i fsv. litteraturen
till saknad i fsv. språket. Önskligt hade ju ock varit att erfara,
p& vad annat satt då isv. uttrycker ifrågavarande begrepp, vilket
troligen oftast skulle hava blivit förf. svårt att uppvisa. Vid
dara, hikka tvekar ock förf. att antaga norvagism, emedan mot-
svarighet finnes i fda. I vissa fall har förf. icke beaktat, att mot-
svarighet finnes i runsvenskan, nämligen fa r ’fard*, stena ’måla,
pryda”
, och ganska närstående a gammens tro ’under Agamemnons
ledning’ är tr o j k u n u k i ’betrodd av konungen’ B. 277, 1136,
L, 333 Hovgården, enl. min undersökning, se JPireuslejonets run-
inskrift s. 31 not i Ant. tidskr. f. Sverige XX, nr. 3.
J . P alm er, Spår av dialektala ljudregler i Feder Swarts
krönika uppvisar avvikelser från 1500-talets normala språkform i
Peder Swarts krönika och förlägger på den grund hemorten
för Peder Swart eller för krönikans skrivare till västra Väst-
manland.
J. S ahlgren, Blota, blätsa och blotta redogör för betydel-
serna av det ursprl. reduplicerande verbet got. blotan ’tillbedja,
ära”
, fht. pluozan ’offra’, ags. blötan ’offra’, isl. blota ”
offra, dyrka
med offer’, det svaga verbet isl. blóta ’offra, dyrka (genom offer);
förbanna, smäda, häda, förbanna sig, svära’, anför den ags. -isön-
avledningen bietnan, eng. to bless, lånat i isl. bleza, fsv. bläza
’välsigna’, och meddelar förekomsten av ett verb blotte, blotta ’för-
banna, svärja’ i ä. da. och ä. nsv., som härledes från en iterativ-
bildning urnord. *blötatön.
E. W ig fo rss, En anmärkning om ”akcentöverkastningen” i
Skånematen undersöker, huruvida den företeelsen, att i vissa skånska
bygdemål huvudtonen i stor utsträckning faller på senare leden
av sammansättningar, har intresse för belysningen av den äldre
accentueringen och kommer till den slutsatsen, att hela accent-
överkastningen i ord med enstavig förled är en rent fonetisk och
självständig process och att den stora huvudmassan av samman-
sättningar en gång haft förledsbetoning, alltså samma slutsats,
vartill F. Sand w all, Tvänne bidrag till kännedomen om 1600-
talets svenska (Språk och stil 1913) har kommit. Företeelsen har
nämligen olika styrka i olika delar av språkområdet, nordligast, i
södra Halland, blott i ord med enstaviga förleder, särskilt med
vokalslut (otäck, träbid), vid Skånegränsen även med tvåstaviga men
fordom enstaviga förleder (ac/erhona), i sydvästligaste Skåne på andra
stavelsen i vilket ord som hälst, om vokalen är a (atanbön ’aftonbön’,
starkåre ’starkare”ärtåso ’ärtsoppa”
). I många fall med överkastning
måste efterleden hava fått sin form under relativ svagton och
alltså andra ledens huvudakcent vara sekundär, t. ex. nærdill ’ne-
dandel på linne”
, ty ’del’ heter eljes dail.
Mycket liten beröring med nordiska språk har uppsatsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
