Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Axel Kock, En fornnorsk och östnordisk ljudlag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
252 Kock: En f’norsk o. önord. ljudlag.
att man under en viss period samtidigt använde miók med
stigande, men *stéornu med fallande diftong).
Yid denna tid genomfördes i vissa bygder av Norge
och i de östnordiska språken ljudlagen ”den av ett, eu ut-
vecklade fallande diftongen éo övergår vidare till éa” (t. ex.
*stéornu > *stéarnu).
Härmed harmoniera synnerligen väl w-omljudsförhål-
landena i isländskan och fornvästnorskan å ena sidan och i
forntrönderskan, fornöstnorskan, fornsvenskan och forndan-
skan å andra sidan. I isländskan och fornvästnorskan in-
trädde som bekant icke blott det äldre, utan även det
yngre, av ett kvarstående u verkade w-omljudet, t. ex.
kannu > kgnnu; i den senare dialektgruppen inträdde där-
emot icke det yngre w-omljudet, utan t. ex. kannu kvarstod
oförändrat. I isländskan och fornvästnorskan, men icke i
den andra dialektgruppen hade alltså kvarstående u kraft
att fram k alla w-omljud på a. Det är i mycket god över-
ensstämmelse härmed, när det kvarstående te i t. ex. *stéornu
i isländskan och fornvästnorskan fö rh in d rad e, men där-
emot i den andra dialektgruppen icke förhindrade dess
utveckling till *stéarnu (stiarnu).
För undersökning av den här behandlade frågan har
jag genomgått Olafs saga hins helg a, utgiven av Keyser
och Unger (1849). Handskriften är tröndersk och för-
skriver sig enligt utgivarna från 1200-talet, ”maaske en-
dogsaa dettes tidligere halvdeeP. Från språkhistorisk syn-
punkt är den i olika avseenden av allra största vikt. Texten
upptager 89 stora oktavsidor. Samtliga former anföras1
).
Här tillämpas regeln: diftongen, framkallad genom äldre
^-brytning, är io; diftongen, framkallad genom yngre w-bryt-
ning, har såsom sføÉ-resultat givit ia.
]) Hægstad har i Gamalt trendermaal s. 61 nämnt några exempel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
