Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Axel Kock, En fornnorsk och östnordisk ljudlag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kock: En fnorsk o. önord. ljudlag. 251
b) När ej labiala ljudgrupper omedelbart följde på bryt-
ningsdiftongen éw
, éw, övergick dess senare relativt oakcen-
tuerade komponent (t. ex. i *steurnu *stéurnu) icke blott till
o, så att man (såsom fallet var i isländskan) fick éo (*stéornu),
utan denna utveckling fortsattes, så att det relativt
oakcentuerade o i den fallande diftongen éo övergick än
vidare till den ”öppnare” och mindre labiala diftongen éa\
alltså *stéornu > *stéarnu. Först när denna utveckling var
fullbordad, övergick éa från en fallande till en stigande
diftong: *stéarnu> stiårnu osv.
Man kan då fråga: hvarpå berodde det, att utveck-
lingen av brytningsdiftongen eo till ea (ia) försiggick, blott
när eo uppkommit genom yngre brytning (t. ex. i *stéornu
> stiarnu), men däremot icke, när eo uppstått genom äldre
brytning (*meok > fnorskt, fsv. fda. miok)?
Frågan är lätt att besvara. Som bekant var så väl
brytningsdiftongen e®
, ea (senare ia) som brytningsdiftongen
cm, eo (senare io) ursprungligen en fallande diftong, men
både ea och eo övergingo senare till stigande diftonger; så
blev t. ex. *eka ”jag" till *eak, *eak, isl. fnorskt fsv. fda.
iåk. Yidare uppstod naturligtvis den genom äldre M-bryt-
ning uppkomna diftongen eu, eo (t. ex. i *meok) tid ig are
än den genom yngre M-brytning uppkomna diftongen eu, eo
(t. ex. i *stéornu). Därför övergick eo t. ex. i *meok (miok)
också tidigare till en stigande diftong (miók). än fallet
var med eo i t. ex. *steornu. Sedan diftongen i *meok (miok)
blivit stigande (med fortis på o), kunde miók naturligtvis
icke övergå till *miak eller något dylikt, eftersom o-ljud
med fortis över huvud kvarstår (jmf. folk, kona osv.). Efter
övergången *méok > miók fanns däremot ännu uttalet *stéornu
med fallande diftong (vare sig att *méok blivit till miók,
redan innan brytningen inträdde i *sternu > *steornu, eller
fsv. Hukil ykil i ysykil ”istapp” uppstått; se Kock i TfF. NB VIII, ‘
290 ff.,
Sv. ljudh. I s. 437.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
