skeppsbyggmästarebana, göra en sjöresa till Medelhafvet. I Alexandria, dit han åtföljt ett Gäfle-fartyg »Thetis», blef han händelsevis känd af amiralen Ismael Gibraltar, som tog honom med sig på några sjöresor. Återkommen till hemmet efter fyra års bortvaro, anställdes han 1818 som skeppsbyggerielev hos konduktören Loell i Gäfle. Vid ett besök, som Carl Johan s. å. gjorde i staden, väckte N. professorerna Fr. Bloms och P. Kraffts uppmärksamhet för en äreport, till hvilken han gjort ritning, och på deras uppmaning sökte han inträde vid Konstakademien i Stockholm 1819. Här tillbrakte han sedan tiden intill 1837, först såsom akademiens elev, sedermera som biträde åt Blom vid dennes byggnader samt slutligen såsom lärare i konstruktionslära och beskrifvande geometri vid Teknologiska institutet, nuvarande Tekniska högskolan. Samtidigt sysselsatte han sig med kautschukfabrikation och uppfann bland annat ett slags lufttäta militärränslar af kautschuk, afsedda att vid krigsoperationer begagnas till en mängd delvis vidt skilda ändamål, men hvilken uppfinning ej kommit till praktisk användning. Det nämnda året öfverflyttade han till Ryssland, där ett af honom uppfunnet snabbskjutningsgevär och ännu mer hans uppfinning af undervattensminor (stationära stötminor), förskaffade honom storfursten Mikaels protektion. Genom ryska regeringens frikostighet kunde han 1842 anlägga en stor mekanisk verkstad i Petersburg, som en tid sysselsatte ända till tusen arbetare. När vid kejsar Nikolai död det beviljade anslaget och ännu mer regeringens beställningar upphörde, måste N. nedlägga sin rörelse och återkom 1859 till Sverige lika fattig, som han lämnade det tjugutvå år förut. Nu vände han sin uppfinningsförmåga på framställande af ett nytt sprängmedel af mindre volym än krutet, men med större sprängkraft än detta, och fann slutligen ett sådant i den redan bekanta nitroglycerinen, hvars explosiva kraft han upptäckte, hvaraf den blef kallad sprängolja -- benämningen »Nobels sprängolja» begagnas ofta i utlandet. Beredningen af detta flytande sprängämne var emellertid förenad med stor fara. Detta fick N. till sin stora smärta erfara, då hans laboratorium å Heleneborg vid Mälarens strand nära Långholmen, där beredningen skedde d. 3 sept. 1864 sprang i luften och hans yngsta son, ingenjören Oskar Emil N., f. 1843, därvid omkom. Han fortsatte likväl oförtrutet sina forskningar, som han utförde på en i Mälaren förankrad pråm, biträdd af sin son Alfred (se N. 4). Träffad 1865 af ett slaganfall, som bröt hans fysiska krafter men icke betog honom förmågan att uttänka nya uppfinningar, afled han å Heleneborg d. 3 sept. 1872, årsdagen af den förenämnda explosionen därstädes. Gift 1827 med Carolina Andrietta Ahlsell. 2. Nobel, Robert Hjalmar, tekniker. Född i Stockholm d. 14. aug. 1829; den föreg. son. Efter att hafva som gosse varit till sjös i två år, fick N. anställning vid faderns mekaniska verkstad i Petersburg. Sedan fadern upptäckt nitroglycerinens sprängkraft, flyttade N. öfver till Finland och anlade i midten af 1860-talet invid Helsingfors en fabrik för tillverkning af detta sprängämne. Sedan han 1871 slagit sig ned i Petersburg, kvarstannade han där ett par år, hvarefter han på uppmaning af sin broder Ludvig begaf sig till Kaukasien, där han inom kort blef den egentligen drifvande kraften vid tillgodogörandet af de där befintliga stora mineraloljekällorna. Så snart nämligen hans uppmärksamhet blifvit fäst vid dessa, började han med biträde af sin nämnda broder Ludvig vidtaga anstalter, dels för utrönande af ställena för oljans förekomst, dels för dess renande. Raskt satte han sålunda borrningar och destilleringsverk i gång. Men allt efter som företaget utvecklade sig, hade han i stigande grad att kämpa mot afundsamma inhemska konkurrenter. Han bestod dock segerrikt kampen och blef så väsentligen grundläggaren till den storindustriella affär, som blifvit ryktbar under firman Bröderna Nobels naftabolag. Sedan emellertid hans hälsa försvagats, flyttade han 1881 tillbaka till Sverige. Död d. 7 aug. 1896 å Getå i Krokeks socken i Östergötland. Gift 1861 med Paulina Sofia Carolina Lenngrén. 3. Nobel, Ludvig Immanuel, tekniker. Född d. 27 juli 1831; den föregåendes broder. Sedan fadern 1842 fått sin mekaniska verkstad i Petersburg till stånd, kom den unge Ludvig dit öfver och började vid verkstaden taga del i det praktiska arbetet. Då fadern 1859 återvändt till Sverige, öfvertog N. ensam ledningen af den vidlyftiga affären och genomförde dess likvidering. När 1862 tillfälle erbjöd sig att på arrende öfvertaga en annan mekanisk verkstad i den ryska hufvudstaden, som råkat i förfall, begagnade han sig af detsamma. Hans insikter och praktiska duglighet, hans flit och omtanke beredde honom framgång, och på utförandet af betydliga arbeten, hufvudsakligen gevär och artillerimateriel, gjorde han ansenlig vinst. Sitt verksamhetsfält utvidgade han efter någon tid, i det han 1871--80 arrenderade Isjevska kronogevärsfaktoriet i närheten af Perm. På sin förmåga som mekaniker gaf han prof genom konstruerandet af olika slags arbetsmaskiner och bidrog därigenom betydligt till maskinindustriens utveckling i Ryssland. Tillika med sin äldre broder Robert och en man vid namn Peter Bilderling bildade han 1879 under firman Bröderna Nobels naftabolag det företag, som sedermera erhållit en så storartad utveckling, att det utan gensägelse intager det främsta rummet bland privata industriella anläggningar i Ryssland. Bolaget, som inom ryska afdelningen på 1897 års utställning i Stockholm hade utställda en mängd föremål till belysning af sitt företag, hade till ändamål att ur jorden på den i Kaspiska hafvet utskjutande Apscheronska halfön vinna rånafta och sedermera raffinera densamma. Hvilken omfattning företaget har, framgår däraf, att bolagets kapital mot slutet af 1890-talet uppgick till omkring 36,000,000