rubel eller 70,000,000 kr., under det antalet personer anställda i bolagets tjänst utgjorde omkring 10,000. Äfven kan tilläggas, att af hela världens petroleumproduktion kommer ej mindre än 40 proc. på Baku, platsen för det Nobelska företaget. Den största svårigheten vid Baku var att skaffa transportmedel, då Bakutrakten liksom hela södra Ryssland är skoglös. Naftan forslades till en början på grundgående ångare, s. k. tankfartyg, uppför Volga och sedermera ut i marknaden. Genom användande af pipe-lines-systemet, som först begagnades i Amerika, föres petroleum långa sträckor i rör under starkt tryck. Så t. ex. i en rörledning på 700 km. från Kaspiska hafvet till Svarta hafvet. Detta transportsätt skall emellertid ställa sig ganska billigt. För transporterande af bolagets produkter användas vidare tankfartyg eller cisternbåtar, stora grundgående båtar, på hvilka oljan förvaras i stora cisterner och sålunda ej på fat. Af dylika båtar äger bolaget en hel liten flotta, mellan 20 och 30 fartyg. Dessutom finnas en mängd bogserbåtar om tillsammans mer än 150,000 ton. På ryska järnvägsnätet har bolaget öfver 1,150 s. k. cisternvagnar med en sammanlagd belastningsförmåga af omkring 12 millioner kg. För magasinering äro väldiga cisterner af järnplåt uppförda i närheten af större städer. Hvad de af bolaget anlagda fabrikerna för bergoljans raffinering beträffar, så äro dessa de största i sitt slag i världen och årligen förarbetas vid dem bortåt 700 millioner liter. Dessa verk, som äro anlagda efter helt andra principer än de amerikanska, anses såsom mönster af teknisk fullkomlighet. Bolaget drifver en betydlig export af sin vara till grannrikena och Medelhafslanden. Med orätt har man i Ryssland mot Nobel riktat den förebråelsen, att han åt sig skapat ett monopol. Sanna förhållandet är, att han icke tog patent på någon af sina idéer, hvarför exempel icke saknas på, att de blifvit af andra upptagna och tillämpade. Däremot torde det icke kunna bestridas, att det Nobelska systemet utmärkt sig för en fullkomlighet, som gör, att det ej snart kommer att öfverträffas och undanträngas af något annat. Vid bergoljans bearbetande erhållas åtskilliga biprodukter. Till dessa hör en förträfflig smörjolja, som år för år kommit allt mer i bruk. Äfven erhållas stora kvantiteter s. k. massuten eller astatki, ett flytande ämne, som nyttjas till bränsle på Volgas och Kaspiska hafvets ångbåtar, å järnvägståg och i fabriker. Denna olja har ock visat sig såsom ett utmärkt bränsle vid metallurgiska operationer samt särskildt vid framställande af det s. k. mitisjärnet, som med dess tillhjälp första gången erhölls å N:s mekaniska verkstad i Petersburg. Bröderna Nobel anlade i Baku en svensk koloni, kallad Villa petrolia samt belägen i en vacker park, och af bolaget har för öfrigt på platsen för dess verksamhet upprättats sjukhus, hospital, skolor och andra välgörenhetsanstalter äfvensom stiftelser för studerande i en mängd städer, däribland ock i Stockholm vid Tekniska högskolan och Bergsskolan. N. afled i Cannes d. 12 april 1888. Gift 1: 1858 med sin kusin Sofia Vilhelmina Ahlsell. 2: 1870 med Edla Constantia Collin. 4. Nobel, Alfred Bernhard, kemist, tekniker, storartad donator. Född i Stockholm d. 21 okt. 1833; den föregåendes broder. I likhet med sina två äldre bröder erhöll äfven N. sin uppfostran i Petersburg och deltog med dem i ledningen af faderns där anlagda mekaniska verkstad. Emellertid var det i fråga om uppfinningar inom den moderna sprängtekniken, N. i all synnerhet kom att spela en betydande roll. Honom tillhör i främsta rummet äran att hafva bragt till lösning frågan om den af hans fader i nitroglycerinen upptäckta sprängkraftens fulla användning i industriens tjänst. Den första frukten af hans ihärdiga studier och experiment i antydda syfte blef framställandet af den nu så bekanta och allmänt begagnade dynamiten. Denna utgör en blandning af tre delar nitroglycerin och en del kiselgur eller infusoriejord. Detta senare ämne fann N. innehafva den för hans syfte särdeles önskvärda egenskapen att i hög grad kunna i sig absorbera och kvarhålla nitroglycerinen. Den af de båda ämnena sålunda beredda degartade massan, hvarpå N. tog patent 1867, är afsevärdt okänsligare för stötar samt lättare att transportera och förvara än den rena nitroglycerinen. Dessa egenskaper i förening med ringa ömtålighet för vatten utmärka äfven det sedermera af N. uppfunna, med tillhjälp af kollodiumbomull beredda, spränggelatinet. Detta sprängämne vann mycket hastigt vidsträckt användning. Till belysning af hvilket framsteg dess uppfinnande innebär, kan nämnas, att genom dess begagnande vid sprängningen af S:t Gotthards-tunneln inbesparades ej mindre än omkring 20 millioner francs, hvarjämte arbetet kunde afslutas flere år tidigare, än hvad eljest varit möjligt. I sammanhang med dessa sprängämnens införande står N:s uppfinning att medelst anbringande i ett nitroglycerinpreparat eller andra trögt exploderande ämnen af en starkt laddad knallhatt i massan framkalla en detonation. Genom sina nitroglycerinuppfinningar, till hvilka 1888 äfven kom ett slags rökfritt krut, ballistit benämndt, lyckades N. nästan beröfva nitroglycerinen dess farlighet. För tillverkning af sina nitroglycerinpreparat, å hvilka han förskaffade sig patenträtt i de flesta land, anlade han fabriker i Tyskland, Frankrike, Spanien, Italien, England och Amerika. Han var äfven delägare i det stora Nobelska naftabolaget, till hvars utomordentliga utveckling han väsentligt bidrog genom dess förseende med ansenligt rörelsekapital. N. uppehöll sig, sedan han blifvit millionär, dels på sin praktfulla villa i San Remo och dels i sitt ståtliga palats vid Avenue Malakoff i Paris. Utanför staden hade den städse i sitt uppträdande enkla och blygsamma »dynamitkungen» ett stort tekniskt-vetenskapligt laboratorium, som han dock i början af 1890-talet flyttade till San Remo. Rastlöst verksam, arbetade han här företrädesvis på åstadkommande af förbättringar i sprängtekniken. Sedan 1884 ledamot af Vetenskapsakademien i Stockholm,