Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vapnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ett alldeles egendomligt vapenslag, som användes
af vildarna i Amerikas urskogar, är blåsröret, ett
vapen, som kan blifva mycket farligt, om förgiftade
pilar utskjutas derutur. Till sin princip är det en
föregångare till våra skjutvapen. Gevär, kanoner,
mörsare och hela denna arsenal af vapen, hvilkas
mördande verkningar äro så väl kända, äro egentligen
ingenting annat än fullkomnade blåsrör, endast med
den skilnaden, att den menskliga lungan här ersattes
af en vida mäktigare kraft.
Skyddsvapnen äro i sjelfva verket ingenting annat
än en fastare, förstärkt beklädnad. Skinnkyller,
pansarartade betäckningar och hjelmar förekomma mycket
tidigt, och deras fullkomnande går hand i hand med
anfallsvapnens.
Skölden, det äldsta af alla skyddsvapen, finnes i
synnerhet redan der, hvarest klimatet gör kroppens
betäckning med kläder obehöflig.
De flesta af de första vapnen äro redskap af så
enkel sammansättning, att deras utbredning öfver
jorden kunnat ske oberoende af de särskilda
folkens odlingsgrad. Visserligen skall, allt efter
olika lefnadssätt, det ena vapenslaget erhålla
företräde framför det andra, men ett tecken till
bildning blir först den fullkomning, verktyget
erhåller i dens händer, som handterar det.
Fig. 78. Eskimåknif.
En verkligt ny kulturperiod betecknar först
uppfinningen af krutet och eldvapnen, hvilka,
hvilande på helt andra, alldeles nya grunder,
verkade en fullständig omkastning i sättet för
krigföringen. Vi skola derför också i de följande
banden egna henne ett särskildt kapitel.
Sättet för vapnens och redskapens tillverkning
ger oss mera än deras form en hållpunkt, hvarifrån
vi kunna bedöma kulturens framsteg, såsom de i
råämnenas bearbetning och de dermed sammanhängande
uppfinningarna gifva sig till känna.
De råaste naturfolkens små anspråk tillfredsstäldes
helt och hållet af formerna och egenskaperna hos
de trästycken, grenar, stenar, ben, senor, fjädrar
och otaliga andra saker, som de använde till vapen,
redskap och prydnader. Indianerna i Sydamerikas skogar
begagna sig af runda stenar för att krossa växtfrön,
ben o. s. v. Men folkstammar, som endast hunnit
obetydligt längre och begagna samma verktyg, förstå
redan att göra dem beqvämare och lätthandterligare
derigenom, att de förse dem med ett inarbetadt handtag
eller på stenen anbringa ett träskaft. Derefter
gifva de verktyget en ändamålsenlig form, en
hvassare egg eller udd samt större prydlighet i dess
särskilda delar. Slutligen föranleder upptäckten
af metallerna en efterbildning i koppar, brons och
jern af de vanliga formerna, och genom den lättare
bearbetningen af dessa ämnen, äfvensom genom deras
större varaktighet i förening med mindre omfång,
har en friare och konstrikare utveckling af vapen-
och redskapstillverkningen blifvit möjlig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
