Uppfinningarnas bok / Första bandet. Den menskliga utvecklingens gång och medel / 263 (1873-1875) Author: Friedrich Georg Wieck, Otto Wilhelm Ålund Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den gotiska stilen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

förefunnos i den romanska stilen, å den andra på
rent konstruktiva förhållanden, framträder först å de
egentliga arkitektoniska delarna. Pelarskaften blifva
rikt fördelade (fig. 277, 278), hvalfven behandlas
ej längre som döda, på pelarna hvilande massor,
utan som en lefvande bekröning af dem (fig. 279, 280).


Fig. 281, 282, Korsblommor.

Fig. 283, 284. Krypblommor.

Gaflarnas och tornspirornas kanter lifvas genom
krypblommor (s. k. krabbor) och korsblommor
(fig. 281–284). Gesimsernas hålkälar prydas liksom
i den romanska stilen med blommor, men äfven här
uppenbara sig rikare och mera omvexlande former. Snart
sträcker sig likväl denna dekoration af struktivt
verksamma delar äfven till fyllande af väggytor,
fönsteröppningar o. d., der ett nytt slags ornament
framträder, bekant under namnet rosverk (fig. 285–287).
Och icke blott former, utan äfven färger användas i
långt högre grad än förut, för att lifva så väl de
struktiva delarna som de fyllande ytorna. Denna
dekoration i färger, polykromi, hvilken i alla hittills
nämda stilar varit oskiljaktig från den egentliga
arkitekturen, uppträder i gotiken kraftigare än någonsin
förut och når en sådan fulländning, att till och med de
ringa återstoder, som undgått förra århundradets
kalkborstar, eller som mödosamt blifvit befriade
från hvitlimningen, väcka vår beundran genom den
fina nyanseringen, det smakfulla valet och den väl
afpassade sammanställningen af färgerna. Sin
höjdpunkt når detta dekorationssätt i fönstrens
glasmålningar (fig. 288), för hvilka man under
stilens första uppblomstring använde tapetmönstren
från den romanska perioden, medan man sedermera
föredrog figurframställningar. Allt mer och mer
stegras denna rikedom, till dess nästan samtidigt
öfver allt, d. v. s. på 1400-talet, ett stilens
sjunkande börjar visa sig, framkalladt just genom
sträfvandet efter allt sirligare former och
utförande. Öfverdriften

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>