Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Coster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hufvud, hade han sedermera fallit på högre ideer. Han
hade nämligen först och främst uppfunnit en tjockare
och varaktigare svärta och derefter tryckt hela blad
med bilder jemte bifogad text. Den första på detta
sätt tryckta bok hade varit Salighetsspegeln. Sina
trätyper hade han sedermera utbytt först mot typer
af bly och sedan af tenn. Hans affär blomstrade
och växte så i omfång, att han måste skaffa sig
medhjälpare. Bland dessa hade, ty värr, befunnit sig
en viss Johannes. Om denne, »såsom man förmodat»,
hetat Faust eller varit någon annan Johannes, det
vill Junius ej närmare undersöka; nog utaf, denne
olycksalige (infaustus) hade, sedan han skaffat sig
tillräcklig insigt i boktryck och stilgjutning,
julnatten, då alla menniskor voro i mässan,
brutit sig in i tryckeriet, packat ihop stilar
och verktyg och med sitt byte skyndsamt tagit till
flykten. Han hade först begifvit sig till Amsterdam,
derefter till Köln och slutligen till Mainz, der
han öppnat en verkstad och skördat frukterna af sin
stöld. Märkvärdigt nog hade Coster af denna motgång
blifvit så modfäld, att han ej längre brytt sig
om att fortsätta en handtering, som visat sig så
indrägtig. Det stilförråd, som tjufven lemnat qvar,
hade blifvit nedsmält, och af massan hade förfärdigats
två stora vinkannor, hvilka, säger Junius, »ännu i
dag förvaras i det lourensska huset». Berättelsen
säger han sig ha hört af gamla trovärdiga personer,
i synnerhet af sin lärare, Claes Gael, hvilken som
gosse känt en gammal 80-årig bokbindare, Cornelis,
som i sin ungdom arbetat på Lourens’ tryckeri.
Denna Junius’ berättelse har många svaga sidor, och
kritiken har ej underlåtit att uppvisa dem. Först
och främst eger då det märkliga förhållandet rum,
att under namnet Coster gömmer sig ej en, utan två
alldeles olika personer. Junius och de förfäktare
af Haarlems anspråk, som följa honom, mena nämligen
med sin Coster en ljusstöpare och värdshusvärd
(herbergier) vid namn Lourens Janszoon, som lefde i
senare hälften af 15:e århundradet, medan en annan
del af costerianerna som den sannskyldige uppfinnaren
ära en viss Louwerijs Janszoen, rådman (schepen)
och värdshusvärd, som lefde i förra hälften af samma
sekel. Men det vill sig nu emellertid ej bättre,
än att, hvilkendera personen man än bestämmer sig
for, det med bibehållande af Junius’ datum för
uppfinningen, 1440, befinnes alldeles omöjligt,
att någondera af dem kunnat vid denna tid uppfinna
boktryckarkonsten eller öfver hufvud någonting. Den
vetenskapliga kritiken har nämligen med obevekliga
data, hemtade ur gamla kyrkböcker och andra urkunder,
visat, att den senare af de båda kandidaterna till
uppfinnaräran, rådmannen Louwerijs Janszoen, aflidit
1439, således ett år innan han gjort den namnkunniga
promenaden i Haarlems skog, och hvad ljusstöparen
Lourens beträffar, är det lika säkert faststäldt,
att hans lif infaller mellan 1436 och 1483, samt att
han således, när han åt sina barnbarn med barktyper
tryckte förskrifter, var 4 år gammal. Också har
man på en senare tid frångått Junius’ datum 1440
och i stället antagit året 1423 som uppfinningens
sannskyldiga födelseår, en förbättring, hvarigenom man
dock endast invecklat sig i nya svårigheter. Ej bättre
står det till med Junius’ uppgift om bokbindaren
Cornelis, som i sin ungdom skulle arbetat på Costers
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
