Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Maneren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bildens utförande med litografisk tusch kan stundom
pennan med fördel utbytas mot en fin pensel. Härefter
följer nu etsningen och gummeringen, som tillgår på
det sätt, att stenen öfverdrages med en gummilösning
med litet tillsatt salpetersyra. Syrans verkan
visar sig derutaf, att vätskan skummar sig och får
ett mjölkartadt utseende. Redan inom några minuter
har denna verkan inträdt: teckningsfärgen är nu
olöslig och stenens yta slår ifrån sig svärtan. Man
afvaskar nu stenen med vatten, öfverdrager honom ännu
en gång med en lätt gummilösning och kan efter dess
bortskaffande företaga tryckningen. Vill man ej genast
företaga denna, låter man den sist gjorda gummeringen
intorka på stenen, uppmjukar henne derefter med vatten
och borttager med en svamp, hvad som ej fast förbundit
sig med stenen.
Skall en redan begagnad sten användas till nytt
aftryck, fordrar han en särskild behandling. Först
och främst får ingenting af den gamla färgen
stanna qvar på teckningen, emedan han med tiden
blir alldeles hård. Man afvaskar derför stenen
mycket väl med terpentinolja, så att bilden endast
kemiskt, men ej synbart finnes till. Men äfven detta
kemiska preparat af kalktvål fordrar ett skydd mot
skadliga förändringar, behöfver så att säga näring;
man insvärtar det derför med konserveringsfärg,
d. v. s. en färg, som innehåller mycket fett, och
täcker efter några timmar det hela med gummi, hvilket,
för att hålla sig smidigare, fått en tillsats af
sirap och något dylikt. Vid tryckningen borttager man
först med vatten gummit, derefter med terpentinolja
konserveringsfärgen och insvärtar slutligen den på
detta sätt rengjorda stenen med vanlig tryckfärg.
Detta konserveringssätt låter använda sig inom alla
stentryckets metoder. Genom en liten förändring
deraf kan man äfven lätt åstadkomma hvita bilder på
svart grund. I stället för den vanliga fetthaltiga
tuschen begagnar man då vid teckningen en tusch
af gummi, lampsot och litet salpetersyra. Sedan
teckningen torkat, ingnides hela stenen med litet
linolja. Teckningen slår nu ifrån sig trycksvärtan,
men grunden tar henne åt sig, och följden är lätt
att inse.
Det andra slaget af upphöjdt tryck består deruti, att
man ej arbetar på polerade stenar, utan på sådana,
som efter poleringen åter blifvit gjorda ruggiga
eller, som man säger, korniga. Detta sker derigenom,
att man öfversållar stenen med sand, lägger en annan
sten der ofvanpå och derefter skjuter denna fram
och tillbaka i alla riktningar. Denna bearbetning
förnyas två eller tre gånger, måhända ännu flera,
under användning af allt finare sand, tills stenens
yta erhållit en tillräckligt fin ruggning. På denna
yta tecknas nu med litografiska stift på samma
sätt, som man med svartkrita tecknar på papper;
aftrycken likna också mycket sådana teckningar;
deraf äfven namnet svartkritmaner. Huru vida en sådan
teckning skall lyckas, beror i väsentlig mån på det
litografiska stiftets beskaffenhet. Det måste ha en
behörig grad af hårdhet, men på samma gång äfven vara
smidigt och utan att »smörja» med en viss lätthet
ge färgen ifrån sig. Det består hufvudsakligen af
lampsot, vax, talg och tvål, som under uppvärmning
öfver elden förenas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
