Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Han ock hon (August Schagerström)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
139
a alltid), hvaremot formen haiwi uppträder såsom hæ i
hæskaper}) (jfr Noreens Grammatik § 88, 3 isl. á, langar,
évin, ævi, sær, snær, slær,/rær, mær, fræ, Ära samt Sievers,
ägs. Q-rammatik § 90, anm., Maw - hlæw, hráw - hræw).
*haiwnaR bör enligt lagarna om öfvergång af ai till á fore
w, utstötning af w fore n (analogt med dawnir > danir, frawnir
^>fránir} hvarom se Arkiv I, s. 1562) ock assimilering af nE till
nn utveckla sig till hann (jfr W immer, Oldn.Læseb., 3 udg., s. XII).
Utom det begynnande h blir på detta sätt vacklandet i
vokalens kvantitet hos ordets historiskt kända former fullt
begriplig. För att förklara vokalens längd i hón, hún, hgnom,
håna*} behöfver man ej, såsom förut stundom skett, antaga
en öfvergång från ursprungligen kort vokal till lång, något
som med afseende på ett oftast obetonadt ord är osannolikt,
ock grunden till vokalens korthet i andra former ligger i de
kända ljudlagarne om lång vokals förkortning fore 2
konsonanter (Noreens Grammatik § 110; så i hann, hans, hennar,
henne) ock hos obetonade ord (Noreens Grrammatik § 127;
så i hon, hgnom, håna). Med afseende på de särskilda
formernas vokalkvalitet må följande anmärkas.
») Söderberg, Forng. ljudl., s, 8, ock Flodström, Tidskr. f. Fil. N.R.
IV, s. 67, antaga såsom grundform till fsv. hosJoaper ett ä]åre*Mskapr,
hvars första stafvelse Söderberg identificerar med stammen hiva-, den
af honom såsom stöd anförda öfvergången af l till e fore Tiv i fsv. lea
af äldre *Uhva bevisar likväl intet för en dylik öfvergång framför v,
hvarpå jag icke känner något eksempel. Fgutn. TiisTcepr innehåller
stammen hiva utan ^-omljud.
2) På samma sätt tänker jag mig ock, att Ani, namnet på den årtyngde
sveadrotten, uppstått. Jag fattar det som den bestämda formen af
ett adj. *ánn gammal, urnoråiskt*aiwnaR, som endast i afledningens
vo-kalisation skiljer sig från got. aiweins, isl. æfin i sammansättningar. Ordet
är således nära släkt med áróvar, ái (se noten s. 127) ock förhåller
sig till adj. langær af *aiwaR, på samma sätt som gráni, den gråe
hästen, best. form af adj. grann, till adj. grár af *gráwaR.
3) Se Wimmer, Oldn. Læseb., 3 udg., s. XIII.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
