- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Fjerde Bind. 1888 /
164

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bidrag till nordisk språkhistoria (Axel Kock)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

164

serna visa, tafå-i, deifö-i etc. I deilð-i öfvergick 8 genom
partiell assimilation med det dentala l till d, emedan
exspirations-trycket starkt aftog vid slutet af den långa stafvelsen dtøZð-,
under det att 8 tills vidare kvarstod i talå-i, emedan
exspira-tionstrycket vid slutet af den kortare stafvelsen tafö- var
starkare än vid slutet af den längre stafvelsen deifå-. Om
beslägtade förhållanden i gotiskan se förf. i Zeitschrift für
deutsches Alterthum, Neue Folge XIII? 226 ff.

Öfverensstämmande med den uppställda regeln har
forngutniskan (textkodex) ^-Ijud i prepositionerna ifir (jämte yfir)
och firi(r)j vidare uteslutande i naufsinar (pl. ’nödfall’; isl.
naufsyniar)j osinum (* olyckligt vis’; isl. úsynium) och misfirmir
(isl. misfyrmá). De anförda komposita hafva haft fortis på
första sammansättningsleden, och «/-ljudet i andra stafvelsen
har därför assimilerats med det följande i (j). Ifir, firi(r]
hafva liksom andra prepositioner merendels varit proklitiska,
och därpå beror första stafvelsens «-ljud. Det jämte ifir
brukliga yfir har ursprungligen utgjort den fullt akcentuerade formen.

Däremot har fgutii. i enkla ord med fortis endast y, t.
ex. synir (isl. synir), byrgia (isl. lyrgia).

En form måste anses tillhöra fornsvenska riksspråket, dels
när den i vår fsv. literatur är obetingadt öfvervägande i
jämförelse med sin sidoform, dels när den blifvit den i nys v.
rspr. segrande.

I öfverensstämmelse härmed och enligt nyss uppställda
regel har f sv. ytterst ofta firi(r), ivi(r}1 jämte fyri(r), yvi(r).
De isl. usyniu ’till skada’, úsynium ’förgäfves’ motsvaras af de
fsv. osini) osinom jämte usyni, usyniom, men af dessa fsv.
former äro osini, osinom obetingadt de normala (jmf. Söderwall
hos Söderberg: Forngutnisk ljudlära 15); fsv. Rosbyggiar af
nysv. Rbspiggar\ fsv. amynni (amynne] £åmynning’, Amynni
(Amynne, samma ord, användt som ortnamn) af det ännu myc-

1 Rydqvist IV, 82 säger: "lika öfverlägset som y är uti Isl. fyri, fyrir,
yfir, är i uti F. Sv. firi, firir, ivir."

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:17:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1888/0168.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free