- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Femte Bandet. Ny följd. Första Bandet. 1889 /
60

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Ett par undersökningar i fornnordisk ljudlära (Axel Kock)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

60 Axel Kock.

Æ-omljudets genomförande. När prefixet ør-, som även skrives
er-, eyr-, har kort ø, beror detta väl på sen förkortning,

4, 5. I de isl. formerna órir (nom. pl. m.), örar (nom.
pl. fem.) etc. av pron. varr och i motsvarande forngutn.
former (onm, óru] har ett äldre u övergått till ö, emedan ordet
ofta användes proklitiskt (jmf. nysv. vara vänner etc. samt
utvecklingen þ > d i det possessiva din). Förhållandet har
varit detsamma i de mera sällsynta isl. ossir (nom. pl. mask.),
ossar (nom. pl. fem.) etc., sidoformer till órir, örar etc. I
ossir, ossar etc. har ö-ljudet senare förkortats framför det
långa konsonantljudet. Om utvecklingen av órir och ossir ur
*unsres se Hoffory Tidskr. f. Filologi N. R. III 297 if.
utvecklingen av det förra torde hava varit *unsreR>unreR>
*ureR>orir, utvecklingen av det senare *unsreR>*unsseR
> ÚSS6R > *Qssen > ossir eller väl snarare
*unsreR>*us-*reR > *ussex etc. *). Hoffory tänker sig, att dubbelformerna

*) Enligt min mening har Hoffory ^rätt i att sr (d. v. s. s + urspr, r, ej
s -f- Ä) här assimilerats till ss. I fall Astráþr utvecklats nr Asráþr, Astriþr
ur Ásriþr eller Ásffjriþr etc. (jmf. Bugge i Tidskr. f. Fil. VII 226, Hoffory i
Arkiv I 38 ff., Noreen i Arkiv I 296), så kan man tänka sig två förklaringssätt
för den olika behandlingen av ljudförbindelsen sr i ossir å ena sidan och i
Astráþr etc. å den andra. Denna olika behandling av sr kan bero därpå, att
det förra ordet är enkelt, de senare sammansatta. Såsom skaldevisornas
assonanser göra troligt, har man nämligen avdelat *usr-en, under det att komposita
naturligtvis avdelades efter sina sammansättningsleder, alltså As-ráþr etc. Är
detta resonnemang riktigt, övergingo således s -f urspr, r till ss, när ljuden
tillhörde samm a stavelse, under det att t insköts mellan s och r, då ljuden
tillhörde olika stavelser. A priori är det naturligtvis också sannolikare, att en
assimilation inträder, när två ljud tillhöra samma stavelse, än när de stå i skilda
stavelser. Emot denna uppfattning tala icke sådana ord som partic. stroþenn,
straumr, austr etc. med t inskjutet mellan de i samma stavelse stående s och r,
ty inskjutningen av t i dessa och dylika ord tillhör en helt annan period än
utvecklingen * usreR ;> * ussen. - Men den olika behandlingen av sr i * usreR
(ossir) och i Asráþr etc. kan väl även förklaras därav, att det förra ordet ofta
stod i proklisis och således saknade fortis, under det att i de sammansatta
Asráþr etc. fortis låg på första och semifortis på andra stavelsen. I * usreR
assimilerades sr såsom jämförelsevis oakcentuerade, liksom nt assimilerades till tt i
de proklitiska mitt, þitt, sitt, eitt (av *mini etc.) men kvarstå i blint (neutr. av
blindr), vant (neutr. av vanr) etc., emedan dessa senare ord hade fortis.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:17:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1889/0064.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free