Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Fornsvenskans behandling av diftongen ia (Axel Kock)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
374 Axel Kock.
Nedan skall med ett par ord den frågan behandlas,
huruvida man i. fians (s. 88; gen. bestämd form av fce] har att
antaga långt ä-ljud.
Svaga spår av den för fragmentet av Östgötalagen
påvisade regeln finnas i den till oss komna Kristnu-balken av
Smålandslagen. Denna använder nämligen i regeln iæ: iæJc,
iæmlange, liærglia, fiormer, ætslco spioll, siox, siælagæf,
siæng, piæna. la brukas (uteslutande eller fakultativt)
endast, när a var långt: ia ’immo7, gialde (pres. konj.; 4, l; 5,3
bis-6, 1) jämte giælde (t. ex. 5, 3), ßarthe (13, 5), ßarlhce (7 pr.)
jämte fiærthæ (t. ex. 13, 5).
Ljud fysiologiskt sett är det lätt begripligt, att i
förbindelsen ia långt a senare än kort övergick till æ.
Utvecklingen ia > ÍCB är nämligen en partiell assimilation: det palatala
i likdanar delvis med sig den gutturala vokalen a, så att
den övergår till det palatala æ. Men då talorganen en längre
tid intaga sin ställning för att bilda ett långt ljud, än fallet
är, när motsvarande korta ljud skall frambringas, så kunna
de tydligen också genom närstående ljud lättare bringas ur
sitt ursprungliga läge i senare fallet än i det förra.
Genom en granskning av Schlyters glossar till
Söder-mannalagen (manuskriptet - skrivet ej långt efter år 1327)
kommer man för språket i denna lag till följande regel:
a) i framljud kvarstå både ia och ia; b) efter
konsonant övergår ia till iæ, under det att iä dels kvarstår,
dels övergår till ice.
I överensstämmelse med denna regel finner man a) iak,
iamförij iamgilder, -krislin, -skylder, -skiala, -skila, -nær,
iam-langij iamn, iamnarva, iamnaper, iarl, iarn-boghi, -halter,
-hoggin; ia, iagyæpi. - b) liærglias, fiæll ’barg7, fiærran,
ßcei, ficetra, Jiiærne, miceta, miælsmæw, spiella, sticela, piæli;
även fiælder (flut-, ur-ßcelder). - fiarpi, fiarpuwger,
fiarpungs-bro, siang, siangaran, siäl och siæl, sialagipt, sialamessa,
mi-kials mæssa och (t. ex. B. 12 pr.) mikiels messa, siælver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
