- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Femte Bandet. Ny följd. Första Bandet. 1889 /
376

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Fornsvenskans behandling av diftongen ia (Axel Kock)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

376 Axel Kock.

Upplandslagen har behandlat ljudförbindelsen ia enligt
väsentligen samma principer som Södermannalagen; dock har
iæ i den förra lagen något större användning än i den
senare. En granskning av Upplandslagens glossar visar
nämligen följande regel: a) i framljud kvarstår iä, under det att
ia dels kvarstår, dels övergår till iæ; b) efter konsonant
övergår ia till iæ, under det att iä dels kvarstår, dels övergår
till iæ. Man finner nämligen a) ia ’ja’; iavæ, iarnhuggm,
iarl och yærl, iartekn (normalt) och iærtekn, iamlangi
(normalt) och iæmlangi, iæmföri (normalt) och iamföri, iamnær
och iæmnær (normalt), men iæk, iæmpn, iæmt, iæmföræ,
iæm-liker, iæmpnæpæ arf, -hænder. - b) fiærmer, fiærpi,
fiær-pnnger, fiæt, flætræ, fiætur, siælver, siæng, siæxtan, siætti,
biærgh, biærghæ, biærgliæs, . liiælp, liiælpæ, skælglier, spiæl,
stiælæ, tiældæ ’uppslå tält’, - siäl (normalt) och siæl,
siælæ-gift, -mæssæ, men piænæ, piænist.

Då inga växelformer med ia anföras för fiærpi,
fiær-punger, siæng, siælver, hiælp, liiælpæ, tiældæ, så talar detta
för att i denna dialektskiftning vokalförlängning framför rfy
ng, Iv, lp, Id icke inträtt fore Ijudutvecklingen ia > iæ.
Skæl-glier ’sned’ står för skiælglier (isl. skialgr; jmf. Östg.-lagens
skiaJghind ’ett av de på skrå satta tvärträn i en grind7).
Stavningen skælgher utan i trots uttalet skiælgher beror därpå, att
då skæmptæ etc., uttalat skiæmptæ etc., kunde stavas utan i,
man överförde denna stavning till skælgher, där i,
etymologiskt sett, var berättigat. Av glossaret synes framgå, att
textkodex brukar blott iæk (ej iak, ehuru iarl jämte yærl etc.)

Glossaret till den lilla Bjärköarätten (hskr. nedskriven
något fore mitten av 1300-talet) visar följande regel
tillämpad: i framljud kvarstår ia: iarn, iamlangi; efter
konsonant övergår så väl iä som ia till iæ: fiærri,
fiær-punger, maibiærgha sik, biærköarætter, siæler ’själ(späck)’,
spiælka, hiælpa,, siælsim (för siælfssins), siæng, siæla gipt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:17:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1889/0382.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free