Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anmälan av «Södermannalagens språk I. Ljudlära af Robert Larsson». Af Axel Kock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
384 Kock: Anmälan.’
manna tendens att framför r i sluten stavelse gärna (men ej
uteslutande) använda e bidrog till konserverande av ändelsen -er i f a per,
moper etc. Då emellertid i SML. isl. -r (i úlfr etc.) merendels
motsvaras av -er, så är det även möjligt, att f a þer, mop er etc. representera
ett äldre /aðr, möår etc. (jmf. om dylika enstaviga former senast Hirt
i Indogerm. Forschungen I, 212; Noreen i Arkiv N. F. IV, 179).
Det i skånskan vanliga syster (med enstavighets-akcentuering, se
Kock: Svensk Akcent I, 82) kan ock utgöra en representant för en
dylik fonn 1). Orsaken till, att man nu akcentuerar sy st er men blott
moder, fäder etc., är i. så fall lätt att angiva. Om man i sing, en
gång hade både sy stir och systr, både wtbSir och røøðr, men i pl.
systr och mtfðr, så kunde sing, sy str bli den segrande formen,
emedan den (i motsats till wöðr) var identisk med motsvarande
pluralform (systr men møStr; jmf. Svensk akcent 1^ 82). Det är
föga troligt, att nysv. /ar, mor, bror uppstått av äldre /aðr, mctr,
broctr med akc. l (jmf. beder > ber etc.), eftersom i danskan de
förkortade far, mor sakna stötton och alltså visa tillbaka på äldre
f åder j moder meå akc. 2. Om förkortningen faaer >far etc. se Svensk
akcent I, 191.
I motsats till e for väntat i i släktskapsorden faþer etc. finner
man ofta i för väntat e hos partiklarna vppi, vti ("uppe", "ute"), och
förf. tänker sig möjligheten, att de ha analogiskt i från prepositionerna
fir i j iwiy vndi. Jag förmodar, att de sammansatta vppi, vti (av vpp
+ ä, vt + l "upp i77, "ut i") därvid även spelat en roll, och kanske
den avgörande rollen. I dessa komposita kunde l säkerligen förkortas
(jmf. de nysv. upp-i, ut-T)] de sammansatta vppi, vti påvärkade de
enkla vppi, vti ("uppe, ute"), så att i dessa- -i senare än i andra ord
övergått till e. Jmf. att orden uppi, uti samt uppe (i), ute (i) nära
beröra hvarandra i sådana nysv. förbindelser som det Ugger uppi
skåpet i st. f. det korrekta det Ugger uppe i skåpet. Redan i en i
Skara år 1413 eller 1414 antagen stadga heter det: "vi
annama-dhom Swerikes lagh som the hafua up i landith . . ." (enligt andra
hskr. Upland, jmf. t. ex. Schlyter: MELL. s. LXYII, Hjärne: Om
förhållandet mellan landslagens båda redaktioner s. 8).
Skriften använder såsom ändelsevokal mast u. Detta växlar dock
stundom med o, och växliugen regleras dels enligt vokalharmoni, dels
enligt vokalbalans. I avledningsändelser brukas dock nästan alltid u,
under det att o även i böjningsändelser förekommer blott i Öppen
stavelse*, hvilket är att sammanställa med den bekanta fsv. växlingen
bonde : bondin med e i öppen, i i sluten stavelse.
Det är förf. dunkelt, hvarför ordet iJcorne, eJcorne (som i andra
fsv. skrifter även möter med u i penultima) i SML. använder o (ej u\
och han uttalar med tvekan den förmodan, att det skulle bero på det
långa slutna e i första stavelsen. Jag betvivlar, att han har funnit den
riktiga förklaringen. Han anför ordet så väl s. 19 som s. 95 blott
*) Om ett annat sätt att förklara akc, l i syster se Svensk akcent I,
105 (och 82),
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
