- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Nionde Bandet. Ny följd. Femte Bandet. 1893 /
160

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Grammatiska och etymologiska undersökningar i nordiska språk (Axel Kock)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

160 . Kock: Gramm, och etym. unders.

olika vägar,, på hvilka ordet under medeltiden invandrat i
Sverge. Fsv. använder formerna ablöte (vanligen), abot och
abbäte (isl. äböti, mera sällan abbati}. De fsv. atibote och
abot hava lånats från ägs,, som har abbot, det fsv. abbäte
däremot från tyskan (fht., mht. abbäfy. - Det fsv. allste har
utvecklats till nysv. aba!t. Långt a övergick på vanligt sätt
till å, och bb förkortades, emedan fortis föll på andra
stavelsen; jmf. pæn(n)lngar etc. Förlusten av -e är väsentligen
att förklara liksom i brudgumm(e) etc. (Svensk akcent II,
393). D. v, s. att såväl vid akcentueringen abboten (best,
form) som vid akcentueringen Maten (best, form) ingenting
i uttalet angav, huruvida i ordslutet -en ø-ljudet tillhörde
artikeln eller substantivet; man missuppfattade det därför
såsom tillhörande artikeln och nybildade nom. abbät. Härtill
bidrog även den sällsynta fsv. sidoformen abot, i fall den
såsom tvåstavig lånats ur ägs. abbot. - Av fsv. abbäte med
fortis på första och semifortis på andra stavelsen blev
ljudlagsenligt *abbate r> abbått[e] (stavat abbotf). I
semifortis-stavelsen har tenuis förlängts efter lång vokal liksom i fsv.
bilcete : bilætte (God. bur. 19,12; 207,20), æmbete : embitte
(Skråordn. 29, det senare med utveckling e > 1 framför den
långa konsonanten), Eriker : Erikker eller Erikkir (flera ggr;
beläggställen för sistnämnda personnamn hos M. Lundgren
i Sv. Landsm. X, 6 s. 49); i Arkiv K F. IY, 172 noten 2
har jag anfört andra exempel på denna ljudutveckling *). - De
fsv. abbö’te, abö’t (i hvilket bb förkortats, emedan fortis föll
på ultima; förhållandet har väl varit detsamma med isl.
äboti) leva kvar i nysv. abot med slutet ö-ljud. Förlusten
av -e i fsv. nysv, abote förklaras som i abat; möjligen utgör
dock abot delvis en omedelbar fortsättning av det tvåstaviga
ägs. abbot (jmf. straxt ovan). Av fsv. äbböt(e) med fortis på
första och semifortis på andra stavelsen har med förlängning

*) Obs. ock i Lex. lincopense ciniflo "Then som blåser vp Eelden, en
aska blåssaré".

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Sep 26 00:08:45 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/anf/1893/0166.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free