- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Nionde Bandet. Ny följd. Femte Bandet. 1893 /
166

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Grammatiska och etymologiska undersökningar i nordiska språk (Axel Kock)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

166 Kock: Gramm, och etym. unders.

mer med r Kluge: Etym. Wb5. finner påfallande. Det ligger
nära att söka genom en gemensam förklaring lösa det
oväntade ä i isl. häss och det oväntade r i de västg^rm. orden.
Fht. har heis(i), nht. heiser, sv. hes. Isl. háss "hes" återfinnes
i nyno. nysv. dialekter och i äldre da. under formen Ms,
haas, men i nyno. betyder ordet även "ru, uglat, skrubbet"
(Ross: Norsk ordbog); jmf. det nysv. uttrycket skrovlig i
halsen "något hes". Jag antar, att denna betydelse ("ru,
uglat") är den ursprungliga hos ordet, och att dess rotstavelse
på samgerm. ståndpunkt lytt *hairs-, som jag sammanställer
med lat. hirtus "struppig, borstig", hirsutus "struppig, rauh",
visande tillbaka på ett ie. kh- (jmf. lat. habere : got. haban
etc.). I *hairs- har r s dels kvarstått (meng, horse, mnl.
heersch), dels under vissa förhållanden övergått till ss, hvilket
på vanligt sätt efter diftong blivit s (ty. heiser, sv. hes, meng.
hosé). Jag skall icke uttala någon förmodan om villkoret
för bevarandet, resp. assimilerandet av rs. Yäxelformen
*hairs-gav i de nordiska språken *härs- enligt känd regel, men
genom inflytande från växelformen *hais- (jmf. att ännu
i meng, hose finnes jämte horse; i mnl. heersch jämte heesch)
avlägsnades r i *ha(r)s-, så att häs- återfinnes i isl. häss,
Östnord, has, under det att *hais- gav upphov åt sv. hes,
äldre da. heess. Det nyda. hces synes utgöra en i-omljudd
form till hås.

isl. hätaz = heitaz.

Den mycket sällsynta isl. sidoformen hátaz = heitaz
(Morgenstern i Anzeiger für indogerm. sprach- und
alterthums-kunde I, 124) och hateka på Lindholminskriften hava snarast
fått ä från preteritum, där ä ljudlagsenligt skulle uppstå.
Pret. *hehait (got. haihait) hade fortis fakultativt på
penultima och ultima. Vid den förra akcentueringen låg
naturligtvis semifortis på andra stavelsen, och av *hehait blev
*hehät (jmf. Öleifr : 0’lafr). Då verbet sedan gammalt hade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Sep 26 00:08:45 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/anf/1893/0172.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free