- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Nionde Bandet. Ny följd. Femte Bandet. 1893 /
240

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Behandlingen av fornsvenskt kort y-ljud och supradentalers invärkan på vokalisationen (Axel Kock)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

240 Kock: Kort

följdes av resp. r# + sonant (jmf. s. 236) samt rÆ + sonant
(jmf. s. 56). Denna vokalkvantitet kan i kirtil förskriva sig
från pl. kirt(z)lar och kan i kirkia bero därpå, att detta
låneord under utländsk påvärkan alltjämt bibehöll kort vokal
(resp. återinförde kort vokal, sedan den förlängts). Fsv. pyrte,
pørte har påvisats först från början av 1500-talet; det torde
ha lånats (fi. pirtti) först efter vokalförlängningen i vårta
etc., och utvecklingen har varit *pirte > pyrte > pörte.
Emellertid har kanske i rspr. blott gutturala (ej palatala) vokaler
ljudlagsenligt förlängts framför rt + sonant, i hvilket fall ingen
särskild anmärkning i detta fall behöves om körtel, pörte.

En granskning av språket i Marci evangelium av Gustav
I:s Bibel visar, att åtminstone vid reformationsperiodens
början utvecklingen y ;> ö hade (väsentligen) inträtt i alla de
ställningar, där nysv. rspr. nu har ö-ljud *). Man finner i
detta evangelium icke blott törne, dör ena, för, först, spöria;
stöld, fölgli, fölia, Toordöns etc. utan ock sönderslagne (bl.
25 s. 2), sönder (bl. 36 s. l etc.), öfverst (bl. 34 s. 1),
Öffuerstar etc. I andra delar av Bibeln t. ex. bronser (Jer.
bl. 64 s. 1), möss (l Sam. bl. 31 s. l bis), löss (Exod. bl.
36 s. 2 upprepade ggr), stödhiandhes (l Kon. bl. 73 s. 2),
södher vfh (Gen. bl. 7 s. 2), mögJilat (Jos. bl. 6 s. 2), lögn
(Jer. bl. 37 s. 1).

Anmärkningsvärt är, att hos Marcus witnesbyrd (bl. 26
s. 2, bl. 29 s. 2, bl. 33 s. l, 4 ggr etc.), inhyrdes (bl.
29 s. 1) skrivas med y. I överensstämmelse härmed finner
man också andra ord med ljudförbindelsen -yrfr- bevara det
gamla ^-ljudet i andra delar av Bibeln, t. ex. byrdor (Matth.

*) De i Gustav I:s Nya Testamente (1526) ofta mötande sylfuer,
sylf(f)-peninga (t. ex. Matth. bl. 18 s. 2) med kvarstående y framför supradentalt l
(men sölffuer t. ex. Matth. bl. 7 s. 1) torde böra så förklaras, att i dessa ord
y icke är gammalt utan har i relativt sen tid utvecklats" ur i (silwer). I
trakter, där utvecklingen silwer ;> sylwer inträtt fore utvecklingen y > ø
framför supradentalt l, fick man sølwer; i trakter, där silwer senare blev
sylwer, kvarstod denna form;

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Sep 26 00:08:45 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/anf/1893/0246.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free