Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om nordiska verb på suffixalt -k, -l, -r, -s och -t samt af dem bildade nomina (Elof Hellquist)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hellquist: Nord. verb på -k, 4, -r, -s, 4. 37
s. 166), sv. idka. — Nom. dev.: no. idJce m., -a f. ’orolig väntan,
fruktan att försumma’, adj. idJcall Eoss; sv. diall. adj. idkcn ’ifrig,
flitig’ Schagerström Vätöm.
• Af isl. *iS-pøysla (=- sv. idisla) [: -*pøysl, verbalabstr. på si
till -pøyja = (ht. douwen, nht. (ver)dauen ’smälta (mat)’] — på 4:
*(ict-)pøyslta, dalm. itästa, gotl. tåista; jfr med afseende på
prefixet ags. edroccian [eodercan\ fht. itarrucchen ’wiederkäuen’, med
afseende på suffixet järmta nedan. Se Bugge hos Noreen Ordl.
öfver dalm. s. 88.
Af fsv., sv. diall. ila ’dröja, söla’ — på -k: sv. diall. ilka tr. o.
intr. ’långsamt röra 1. flytta; vara i jämn o. lindriff skakning; vara
jämnt sysselsatt m. m.’ se Rz s. 291, da. diall. uke ’röra, sätta i
rörelse; gå tungt’, enl. Feilberg bl. a. ’vara ihärdig (i fråga om
arbete o. d.)\
Af sv. sbst. eller v. imma — på 4: sv. diall. imla ’utdunsta
ångor’ Rz s. 3.
Af isl. (osv.) interj. jå, jfr fsv., sv. diall. jaa ’jaka, bifalla’,
på -k: fsv. iaka, sv. jaka; jfr no. jakla Ross, hvaraf abstr.
jaM m.
på 4: isl. ját(t)a I., III., no.jatta, fsv. iat(t)a iæt(t)a I., III.,
ä. da. jate, da. jætte, forjætte ’jaka, bifalla’, motsvarande fht.
gi-jåzen ds. Det nordiska ordet är analogiskt uppkommet för *dta
<r *jå-atjan. — Etymologiskt identisk är den no. formen jäkta, som
sålunda ej utgår från en stam jak-. — Se för öfrigt Lidén Ark.
III. 238 och förf. Ark. VII. 55 not 2.
Af no. jama ’jama, om kattor’
på 4: no. jamla ds. Aa., Ross.
på s: no. jamsa ds. Aa.
på -t: no. jamta ds. Aa., Ross.
Anm. Om andra v. jamsa o. jamta se Ross.
Af fsv. adj. iam(p)n, iæm(p)n (eller möjligen v. iampna,
iæm(p)na)
på -k: fsv. iamka, sv. jämka, sv. diall. jänka eg. ’göra
jämn’, sv. diall. äfven ’sakta flytta’. — Nom. dev.: sv.jänk n. abstr.,
sv. diall. junker m. nom. ag. Rz.
Af sv. diall. janka ’klaga, jämra sig’ Rz s. 296
på r: no. j ankr a ds. — Nom. dev.: no. jankr n. abstr.,
jankre m. nom. ag. Ross.
Af no. jappa ’stamma o. d.’
på 4: japla ds.
på -5: japsa, ja/sa ds. — se för öfrigt Ross.
Af stammen jarm-, järm- i isl. jarma ’bräka’ nedan, se
anm. 2.
på -t: sv. diall. jär(m)ta ’idisla’ Rz 298, Åström Degerf.
§ 93, Lindgren Burtr. s. 54, Frthl. Yöråm., Yll PPm. - Nom.
dev.: sv. diall. järmt m. ’idislad tugga’.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
