Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om nordiska verb på suffixalt -k, -l, -r, -s och -t samt af dem bildade nomina (Elof Hellquist)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38 Hellquist: Nord. verb på -fc, -Z, -r, -s, 4.
Anm. 1. Af järmta är på -r bildadt: sv. diall. jä{rm)tra
ds. Prthl. Vöråm.
Anm. 2. Järmta ’idisla’ är enligt min mening
stambesläktadt med isl. järma ’bräka’ och förhåller sig med afseende på
betydelsen till detta ord i hufvudsak som ags. cd-roccian, f ht.
ita-rucchen ’idisla’ : sv. diall. rockla o. rökta ’grymta’, se för öfrigt
dessa ord.
Af sv. diall. järma ’kälta’ VII PPm., isl. jarma ’bräka’, sv.
diall. ’skrika, vråla’
på -s: sv. diall. järmsa ’kälta; enträget bedja’ Frthl
Vöråm.; ’skrika, vråla’ VII ÖM.
på -t: sv. diall. järmta ’kälta; enträget bedja’ Frthl Vöråm.
Anm. Sv. diall. järka ’klaga, knota, klandra, gnata’ Rz
s. 300, VII ÖM. s. 34 hör sannolikt hit (<:*järnika).
Af sv. diall. jolla ’hafva svårt att svälja o. d.’ — på -k: jólka
ds. Rz.
Af sv. diall. jolla, da. diall. jolle ’jollra’
på -r: sv. jollra. — Nom. dev.: sv. joller n. abstr.
Af en stam *jott- i sv. diall.
på -Z: jottla ’sladdra’
på -r: jottra ds. VII Öm s. 39, ’lalla’ Rz s. 300.
• Af sv. diall. jucka ’hoppa upp o. ner; springa smått’ — på
>s: juckm ds. Rz, VII ÖM s. 16.
Af sv. diall. jrdta ’gå liksom haltande’ Rz — på -r: no.julira
’halta i väg’ Ross.
Af sv. diall. jåra ’sladdra’
på -Z: jårla ds.
på -s: jårsa ds. VU ÖM s. 39.
Af sv. diall. jäsa ’pladdra’ — på -k: jåska ds. VII ÖM s. 40.
Af isl. ka ’störa ens ro’ — på -s(?): sv. diall. Jcåsa ’göra sig
till’, se för öfrigt Bugge hos Noreen Ordl. öfver dalm. s. 108.
Till isl. kaga ’koxa’ —på -Z: kggla ds. Fr.3; jfr under koga.
Till isl. kalls m. o. n., som sannolikt är en s-stam, hör v. kallsa
’besvära, förtreta’, se Fr.a, sannolikt som afledning af sbst.; alltså
eg. ej hit.
Af sv. diall. känga ’afhugga (löf), af kvista’ — på -Z: no., sv.
diall. kangla ds. Ross, Rz.
Af sv. diall. kånka (-á-) ’gå eller resa långsamt, med möda
bära ngt, vara lat o. d.’, se Rz, — på -Z: känkla (<: *kankilóri) ds.
VU ÖM s. 4; yngre: kankla (-Æ-) ’ung. ds.’ Rz.
Af sv. diall. kapa ’springa med fart’ — på -7: kappla ’kila i
väg’ VII ÖM s. 16.
Af no. kaua ’hojta, ropa’ — på -k: kånka ds. Aa.; jfr sv.
diall. kåuka Rz s. 381.
Af no. kava ’röra händerna liksom för att utbreda 1. vifta
bort ngt m. m.’ se Aa., sv. (diall.) ’arbeta med händer o. fötter
m. m.’, se Rz,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
