- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Fjortonde Bandet. Ny följd. Tionde Bandet. 1898 /
246

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Studier i de nordiska språkens historia (Axel Koch) - III. Utveckling weh - wæh i nord. språk

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

246

Kock: Nord. spr&kens bist.

ur germ. *hwéhwla, men hvél däremot ur en icke
redupli-cerad indo-eur. urform, hvilken även skulle återfinnas i fornsl.
kolo, gr. 7CÓÅOS, réÅos etc.

Jag kan icke akceptera denna forklaring. Genom den
bliva de dock tydligen ytterst nära samhöriga isl. formerna
hvél : hvel "hjul" så gott som alldeles skilda.

Mig synes följande förklaring göra till fyllest
Man böjde nom. ack. sg. *hwehwla : dat. sg. och pL
*hwehwlr} *hwehwlom etc. Sedan -a förlorats i de förra
formerna, fick man *hwehwl : *hwéhw-le, *hwéhw4om etc. Det
är självklart att hw förlorades lättast och därför tidigast
framför en till samma stavelse hörande konsonant (*hwehwl)-y
senare framför en till annan stavelse hörande konsonant
(*hwehw4c7 *hwehw-lom). Därför blev *hwehwl > hwël, ehuru
*hwehwle etc. tills vidare kvarstodo. Från *hwehto-le etc.
överfördes nu t till nom. ack. sg. etc, så att man fick hwel
jämte hwël. Först senare blev *hwéhw-le > hwële etc.

Jag begagnar detta tillfälle att modifiera den av mig i
Arkiv N. F. V, 157 framställda regeln för utvecklingen l > t
i fsv. och fdanskan (swlar > swëar etc. ’)).

Av det ovan anförda har framgått, att ett vokalen
föregående w i de fnord. språken ofta framkallar ett "öppnare*
uttal av den följande vokalen. Samma invärkan har i
fnor-skan ett föregående r (åtminstone konsonant + r), då i detta
språk bregðr blir brægðr etc. (Sievers anf. st.).

Kegeln har varit: "i, föregånget av w eller av
(konsonant +) r och efterföljt av ø, övergår till ë i fsv. och da.",
t. ex. äldre (isl. fgutn.) swiar, Swiarihi > fsv. swëar,
Swëa-rike 2), äldre (fgutn.) frtadagr > fsv. frëadagher, äldre (fgutn.)
nom. ack. fem. prlar (av "tre"), ack. mask. prla > fsv.

1) I hiatus torde den första vokalen hava delvis förkortats.
a) Noreens försök (Aschw. gramm. s. 157) att förklara swëar är icke
antagligt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:01:53 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/anf/1898/0254.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free