- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Fjortonde Bandet. Ny följd. Tionde Bandet. 1898 /
342

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fyrunga-stenen (Erik Brate)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

342

Brate: Fyrungastenen.

vacklan först uppkåmmit ock tidigast blivit avjord till
förmån för de yngre farmerna i ställningen Vefriðan suti} i
det denna sammanställning i avseende på uttalet anslöt sig
till talrika sammansättningar. Bibehållandet av w i hakuþa
torde åter vara att förklara som en analojibildning från
osyn-koperade kasus, se Noreen Grundriss I s. 453, § 48; man
skulle således närmast hava väntat *hakpa. Värsen sunun
hakutSa utjöres av idel karta stavelser. Den skulle vara
Sievers typ A 2 a, v 2, om icke slutsänkningen av typerna
A, C, D i fornyrdeslag vore strängt enstavig (Sievers
Altgerm. Metrik s. 66). Om vid den antagna
analojibildnin-gen även bitonen på u överförts till ack. pl., kann värsen
utjöra utvidgad D 2 men med kart andra böjning. Även
annars är ju höjningen mot förväntan kart i de metriska
runinskrifterna, se Runverser s. 386, ock slutvärsen
Vefri-&aR sun är oregelbunden i samma avseende. Slutligen
förefinnes möjligheten, att ändelsen i sunuR utjör
svarabhakti-vokal, såsom antagligen det sista a i afataR, varijenom
värstypen bleve D 3, men då åter med oregelbundet kart
bihöjning. Jenom detta antagande upphörde motsägelsen i
ändelse mellan inskriftens sunuR ock sun.

Prof. Läffler har äfter benäget meddelande tänkt sig
följande tydning av Gursten-stenens inskrift: aftn Odd, SmiSs
sun, ur Hakufta Skæggi fa&i VifriðaR sun. "Äfter Odd,
Smids son, från Hakuda ristade Sjägge, Vifrids son", för
ortnamnet åberopande det av Lundgren, Personnamn från
medeltiden s. 91 anförda Hakadhabæks broo Ögl. Denna
tydning, som är av en anslående änkelhet, måste vara prosa,
ty en värsdelning aftn Odd Swifts \\ sun ur Hakuda vore
omöjlig, emedan värsen blått får omfatta en satsled, se Sievers,
Agerm. metrik s. 47 (2, a). Ortnamnet hakuþa har prof.
Bugge föreslagit att fatta som *hakufr-ä ’gäddan’ av. *hakuð,
fs. hacud, ägs. hacod, hæced, fht. hahhit, t Hecht, vilken
äljes tilltalande härledning lider av den betänkligheten, att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:01:53 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/anf/1898/0350.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free