- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Adertonde Bandet. Ny följd. Fjortonde Bandet. 1902 /
151

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Kock: Till fnord. ljudlära. 151

och det ur tonande s utvecklade ä), mellan s och z, mellan
u och punkterat u (representant för y-ljudet), mellan i och
punkterat i (representant för e-ljudet), mellan t och
punkterat t (representant för (i-ljudet), mellan k och punkterat k
(representant för .(/-ljudet), mellan b och punkterat b
(representant för |?-ljudet), utan det användes även ett särskilt
tecken (en Ar-runa med en punkt, där kännestrecket utgår från
huvudstaven) för att beteckna ng (t. ex. i kunu^an) och
dessutom, — hvilket här särskilt intresserar oss — två olika
tecken för w-ljud och en enstaka gång även en punkterad
i-runa.

Icke mindre än femton gånger förekommer w-runan med
en punkt, där kännestrecket skär huvudstaven ), under det att
rø-runan är opunkterad åtta gånger (f). Wimmer s. 41—42
anser, att man med den punkterade w-runan icke åsyftat något
annat uttal än med den opunkterade, och han tänker sig, att
det varit runristarens avsikt att överallt förse n med punkt.
Icke häller Brate tror, att med den punkterade w-runan skulle
betecknas något annat ljud än det som återgives med
motsvarande opunkterade runa (Svenska fornminnesföreningens
tidskr. Vn, 66).

Emellertid vore det tydligen mycket påfallande, om
runristaren skulle hava glömt att tillfoga punkten i r<-runan ej
mindre än åtta gånger, och en annan förklaring av de olika
w-tecknen är därför tydligen mycket önsklig.

Yid den tid, då Wimmer och Brate uttalade sig i
frågan, kunde knappast någon lösning av spörsmålet givas, ty
det hade då ännu icke blifvit påvisat,, att fornspråket använde

kvalitativt olika w-ljud.

Numera veta vi emellertid, att det nordiska fornspråket

hade dels ett supradentalt, dels ett icke supradentalt w-ljud,

t

liksom det hade dels ett supradentalt, dels ett icke
supradentalt /-ljud. Beträffande /-ljuden hänvisar jag till Kock i Sv.

landsm. II nr 12, Fsv. ljudlära II, 464 ff, Ark. nf. Y, 254

t

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:01:57 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/anf/1902/0161.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free