Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
392 Beckman: Anmälan.
Endast en fråga har större principiell betydelse; det är den:
för hvad slags föredrag skrefs denna vers? Det tyckes oss, som förf.
vore inne på rätt väg, då han häfdar, att man icke får glömma att
se frågan i belysningen af den föregående utvecklingen.
Anm. tänker sig saken så: I alla tider diktar man dels efler
medveten teori, dels efter gehör. Är teorien riktig, så skall den
blott utgöra en begreppsmässig formulering af hvad örat inger;
dess roll blir alltså en hjälpande. Är däremot teorien oriktig, så
händer det ofta, att den lägger nya svårigheter till dem, som ligga
i sakens natur, men den kan ofta genomföras utan att örat såras.
Om man t. ex. noggrant genomför förbud mot positionslånga
staf-velser i svenska daktyler, så får man besvär, man f&r färre
uttrycksmedel, men versen låter rytmiskt bra. Annorlunda är det, om
teorien gillar, hvad örat förkastar; då kan en doktrinär skald begå
verkliga fel. Det är väl t. ex. intet tvifVel, att Runeberg af en
falsk teori om spondeer i svenskan förledts att trots örats protest
skrifva och trycka en vers som:
Både som svåger till mig och som én bossMnnig och händ man.
Nu år min mening, att denna tids diktare hade sitt gehör bestämdt
af den föregående tidens 4-taktiga vers. De som så kunde,
till-godosågo både detta gehör och den nya teorien; det gaf former,
som i de flesta fall kommo renässansversen nära, och som kunde
läsas väl. Andra skrefvo verser, som antingen blefvo orytmiska
eller måste skanderas språkvidrigt, med andra ord dåliga verser. Då
som nu ha väl olika personer valt olika kompromisser mellan de
stridiga intressena.
Allra sist ger M. en utredning af Arrebos verskonst under
dess tidigare utveckling, en framställning som bjuder goda skäl
för, att den danske diktaren stått vida mer själfständig gentemot
de samtida tyska strömningarna, än man brukar vilja antaga.
Vi ha varit utförliga i denna granskning. Vi ha icke så
sällan haft andra meningar än förf. och särskildt ibland ansett, att
redan på forskningens nuvarande ståndpunkt bestämdare uttalanden
kunnat göras, eller att rätt enkla metoder kunnat utfinnas för att
fylla luckor i hans framställning. Men vi hoppas att läsarens
totalintryck skall vara, att Mortensen lämnat ett mycket värdefullt
arbete, som utgör en god utgångspunkt för blifvande undersökningar,
dessa må nu komma att göras af honom själf eller af andra.
Upsala i November 1901.
Nat. Bookman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
