Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kock: Ljudförb. aiw.
267
Emellertid framhåller jag, att jag redan förut till jämförelse
anfört icke blott fbt. utan — hvilket v. Fr. ej synes beakta —
även fsaxiskan (jmf. Ark. nf* XIII, 355, 371).
Huru berättigad jämförelsen med de västgerm. språken är,
visa följande fakta.
Got. saiwala motsvaras i fsax. icke blott av seola, utan även
av siola, siala med io, ia. Got. aiws "tidrymd" heter där ej blott
eo utan också io, som i vissa urkunder normaliter skrives gio
(Holthausen: Altsächs. elementarbuch § 108 anm. 2). Holthausen
yttrar sig om i fråga varande ordgrupp ib. anm. 1 sålunda: "Der
Übergang von eo (aus eo) in io, ia, ie beweist klar die kürze des
vokals. Das e ist geblieben in seo, hreo [got. saiws, hraiwa-]
offenbar durch den einfluss der cas. obl. wie gen. sewes; die metrik
beweist aber für die kürze im nom. akk., da die formen als
einsilbige gebraucht werden *)". Qm akcentueringen (== fortis läge) i
ordet io "alltid" framhåller Holthausen ib. anm. 2, att skrivningen
gio med nödvändighet visar uttalet jo. Som bekant är fsv. io, iu
"alltid", nsv. jo, ju med fortis på vokalen lån från mnedertyskan.
Yid omtalande av övergången snéo > sne etc. i fht. på
800-talet underlåter v. Fr. att nämna följande av Braune just i samma
anmärkning (§ 108 anm. 2) meddelade ganska viktiga uppgift: "In
eo, hwéo [= got. aiw, hwaiwa "huru"] ist dagegen éo zu eo, io
geworden", jmf. nht. je. Dessutom förekomma hos Tatian snio "snö"
och siolih "maritimus" (ib. § 43 anm. 6).
Härav framgår alltså,
att den ur aiw utvecklade diftongen éo i fsax. förkortats till
eo, samt att seo, hreo voro enstaviga. — Jmf. den av mig antagna
utvecklingen *snaiwn > *snœiwn > *sncéWR > *snwÜR (sniör) med
svävande diftong.
att diftongen eo i fsax. vidare övergick till io (siola, io
"alltid"), och att io "alltid" blev till jo — samt att i fht. diftongen
éo fortskred till io i io "alltid", wio "huru", ävensom dialektiskt i
snio, siolih. — Jmf. att pl. *s~céwlaR "själar" blev *sceülaR > siolar)
att *snæWR blev *sncetiR > snior etc.
Efter dessa anmärkningar vågar jag tro, att ingen längre
kan påstå, att överensstämmelsen mellan de nord. språken å ena
sidan och de västgerm. å den andra skulle existera "endast på
papperet".
Vi komma nu till ett bland mina huvudargument mot v. Fr:s
teori och till hans försök att försvara denna.
I Ark. nf. XIV, 234 f. yttrade jag: "Då man har en så
brokig mångfald av former . . som sniór : snår : sniår . . ., så är det en
oeftergivlig fordran på hvarje teori till växlingens förklaring, att
*) Kursiverat av mig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
