- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Tjugofjärde Bandet. Ny följd. Tjugonde Bandet. 1908 /
245

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

245 Hjelmqvist: In skr. p k Forsaringen.



Att hafa h£r nyttjas i betydelsen "föra, bringa" är, som
bekant, visst icke något enastående.

Såväl i fvn. som i fsv. har detta verb ofta denna
betydelse, så vidt ett adverbial finnes utsatt, som utmärker
målet för förandet.

Ex. från fornnorskan: En ef pat firirnemasc aller
fyl-kismenn. pa scolo peir hava pangat at våre ædro. XL. marm.
Äldre Gulathingslagen 3 (NGL 1: 5). Scolo peir bæta. III.
aurum firi tre hvert er til par f at hava. Därs. 10 (NGL 1: 8).
Se ändra exempel hos Hertzberg, Glossarium 256.

Ex. från forns venskan: En pæn sum stolen ær kallær
piuft eigh uæræ sinæ. ok eigh piuf haui pæn sum i handum
hauir piuf til pings. YGL I, |>iuuæ bollkær 3: 1. Klokkæri
.. hawæ fæ . i. takæ handum. UplL, Kirkiu balkær Yl: 2.
Hawi æ fæbot i taka handum. SML, Bygninga balker XVIII: 4.
Se andra ex. hos Schlyter, Ordbok 266. Jfr hava 13 hos
Söderwall.

Motsvarande användning af hafva (hava, have)
påträffas äfven i de moderna nordiska språken. Se t. ex. Aasen
270.

Anmärkas bör, att i flere af de anförda exemplen
såsom objekt till hawa (hafa) står ett ord, som betecknar
penningar eller gods.

hafsk på Forsaringens inskrift är tredje personen sing,
pres. ind. passivum.

Som bekant, förekomma blott tre s/c-former i
fornsven-ska runinskrifter: barþusk (genom skriffel bþiþusk) på
stenen i Råda kyrkas vapenhusmur uti Västergötland (se Torin
1: 13), itaþisk på Eriksstadsstenen i Hvittaryd, Småland
(Liljegren 1254), och Forsaringens hafsk.

barþusk = stredo, stredo med hvarandra, har reciprok
betydelse, itaþisk = dog snarast intransitiv. (Se om
forklaringen af itaþisk i st. f. det vanliga entaþis, Bugge,
Run-verser 117).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:25:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1908/0253.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free