- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Tjugofeme Bandet. Ny följd. Tjugoförsta Bandet. 1909 /
258

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

258 Lindqvist: Sv. verbaladj.
nybildning efter eldfängd, sedan detta fått utseendet av ett
particip *).
Modern språkkänsla associerar ej eldfängd med något verb.
Det någon gång förekommande eldfängig (till betydelsen
= eldfängd t. ex. hos Arnell Anm. vid Sw. Stadz-Lagh s.
452 (1730), Nordenschöld i Yet. A. H. vol. XXYII s. 121
(1766) och flerstädes på 1700-talet) är produkten av en an-
nan ombildningstendens hos eldfäng: efter adj. på -ig. Jf.
vetnesbärj ovan. Att den förra segrat, bör icke förvåna.
Det är, som vi i det föreg. påpekat, i själva verket den
oftast förekommande utvecklingen.
Använt om sinne, håg, hjärta o. d. subst. — särskilt
ofta på 1700-talet, men ännu hos Snoilsky (1903)— är ordet
synonymt med eldig. Genom användning parallelt med detta
t. ex. Men den obegripliga, förunderliga, eldfängda kyssen,
huru kom han med i spelet? Dahlgren SA V: 30 kommer
man till en betydelse, som skenbart beror på en aktivt ver-
bal betydelse ’som tänder eld’. T. ex. i De modigaste hjel-
tar hafva af henne bli/vit slagna med ett enda ögonkast; huru
mycket mera eldfängdt, då tvenne skönheter träda hvarannan
till mötes Dahlgren SA Y: 140. Liknande är förhållandet
i förbindelsen eldfängda gnistor.
fsv. før (c urg. *föria-, isl. fcerr, till vb. fsv. fara).
De betydelser, detta ord uppvisar i vår älsta fsv., äro:
’duglig, i gott stånd’, om människor ’vid goda krafter, i stånd
a t t ’. Till grund för dessa ligger en äldre aktivt ver-
bal användning ’som kan fara, gå’. Det är ovisst, om denna
verbala användning kan påvisas i litterär tid. Den finns
kanske i Da. Kr. 6 § 1, där det heter Sœghia swa guzzi-
uiu. wi ærum cei før mæp pæssu barnni ywi scoghin. py at
*) ^lan kunde möjligen även tänka pä lån av det ht. fengen ’in cen -
dere’ fänken ’accendere’ (mhd. venken) Grimms Wörterb. III sp. 1315
och 1818.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:02:04 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/anf/1909/0266.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free