Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Beckman: Till VGrL:s hist. 55
från Sverge saknas, men man torde icke ha skäl att antaga,
att det här varit annorlunda än t. ex. på Island, där vi i
den första grammatiska avhandlingen i Snorra Edda få be-
sked i saken 1). Men den som fristående uttalade vokalen
måste enligt nordiska uttalsanalogier bli lång, jfr Noreen
Aschw. Gr. § 87. Därav måste slutas, att den följde den
långa vokalens utveckling, vilken, som allbekant är, företedde
en successiv glidning åt det ljud till, som vi nu kalla å.
Hur långt på denna väg ljudet nått vid den tid, då YGL I
skrevs, är icke lätt att avgöra; ingenting hindrar, att ett
ganska drygt stycke väg var tillryggalagt.
Är detta riktigt, så blev a en mycket dålig beteckning
för den korta vokalen, som i stam och ändelse troligen hade
ett uttal,, snarlikt vårt a i hatt. Här förelåg tydligen en
möjlighet till oreda i skriften.
Dessa förhållanden skulle emellertid icke kunna till-
fredsställande förklara de fenomen, vi här behandla. Hade
det blott varit det starkt avvikande ljudet hos a-et i ändelser,
som vållat förvirringen, så borde vi ha haft lika eller unge-
fär ]ika stor frekvens av «-skrivningar i rotstavelser med
etymologiskt kort a. Men detta är som bekant inga-
lunda förhållandet. Företeelsen behöver emellertid icke
förklaras rent fonetiskt, det är mycket möjligt, ja, troligt,
att grafiska förhållanden, skrivvanor, som hämtats från
annat håll, även inverkat.
Det har ofta påpekats, att den västgötska laglitteraturen
företer likheter i språk och skrift med den äldre norska
litteraturen. I nr II av dessa studier har jag förut påpekat,
att en del dylika företeelser kunna förklaras, om jag så får
säga personhistoriskt, genom de förbindelser med Norge, som
lagman Eskil hade. Nu frågas: Har icke även Danmark
*) Böjda former av bokstavsnamn förekomma dels där, dels i den
s. k. Rimbegla, nu med titeln Alfrædi islendzk II under utgivning av Kä-
lund och mig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
