Då öl- eller drickstunnor blifvit tomtappade och
ej snart skola begagnas, så sköljer man väl ur jästen
och tvättar dem inuti med kallt vatten. De hvälfvas
sedan stupa att afrinna, torkas inuti med rena
handdukar och läggas på en vind eller ett uthusgolf, där
frisk luft, men ej sol inkommer. När de blifvit
riktigt torra och se gistna ut, nedstoppas en stor kvist
färskt enris och en kvist färskt granris i hvarje tunna,
hvarefter de sprundas och få ligga i källare, tills de
åter skola begagnas, då de rengöras, hönas med litet
enlag i hvarje tunna och böra stå utan sprund, tills
enlagen är kall. Förfares sedan, som i brygd är
beskrifvet.
Ett bra sätt att salta färskt kött.
Kött- eller fläsklake uppkokas och hälles kokhett
öfver köttet, hvilket står tills det något svalnat och
sedan upptages. Då det blifvit fullt kallt, nedlägges
det i en bytta eller balja med laken öfver. Då man
kokat salt kött, är det bra att nedlägga det i kokhett
vatten en liten stund innan det ätes; det sväller
därigenom och fettet blir hvitare.
Att förvara färskt kött om sommaren.
Köttet nedlägges i stora fat eller krukor af
stenkärlsgods och ställas i källaren eller visthuset och
påfylles med sur mjölk (eller skummad mjölk, som
under dessa förhållanden snart surnar). För att hålla
köttet till botten, belägger man det med en lämplig
tyngd. Köttet kan på detta sätt, äfven under den
starkaste värme, förvaras öfver åtta dagar, utan att
antaga den allra minsta smak af förskämning; det
har snarare blifvit mörare och bättre. Innan det
användes, bör det naturligtvis tvättas och aftorkas.
Den begagnade sura mjölken kan sedan användas till
föda åt svinen.
Att insalta smör på engelskt sätt.
Två delar vatten, en del socker, en del salpeter
stötes tillsammans och blandas till lagom sälta i smöret,
som därefter packas i hyttor att ligga tre veckor.
början smakar det af salpeter, men denna smak
försvinner snart.
Att göra träkärl rena.
Byttor, baljor och såar, som skola begagnas vid
byk och slakt, böra först renskuras både inuti och
utanpå med sand och vatten, innan de bönas. Litet
enlag hälles i hvarje kärl, hvarmed det får stå en dag,
men sedan den blifvit borthälld, fyllas kärlen med kallt
vatten att därmed äfven stå en dag, hvarefter de kunna
begagnas. Om sommaren böra träkärl göras rena och
nedläggas i källare, så gistna de ej så mycket.
Rotsaker, att förvara.
Alla rotsaker, hvilka skola förvaras öfver vintern
i källare, böra förut bredas ut att torka på en vind
eller ett uthusgolf. Kålrötter och jordärtskockor vilja
råttorna helst åt, därför böra de förvaras i träkärl,
hvilka förut äro rengjorda och torra. Rötter och
potatis i hvar sina tunnor eller baljor med lock och
de små rotsakerna helst i en aflång lår med torr
sand, hvari de nedsättas. Purjolök, morötter och
palsternackor hvar för sig. Hvitkålen bindes hop, tvenne
hufvud tillsammans och hänges öfver stänger i taket.
Man bör ej glömma att se efter om något möglar,
hvilket då genast bör skiljas ifrån det friska. Persilje-
och sellerirötter kunna torkas (se torkade grönsaker).
Rödlök, att förvara.
Då rödlöken blifvit upptagen ur jorden, bredes
den ut på ett golf att i fjorton dagar väl torka.
Björkaska sållas fri från kol; däraf strös ett 5 centimet.
(2 tums) tjockt lager i en torr, afsågad fjärding eller
ett gammalt ämbar, den minsta rödlöken lägges först
bredvid hvarandra; däröfver tjockt med aska, sedan
åter ett hvarf med lök, men alltid af de minsta, så
länge de räcka, och sist de största, ty dessa börja
förr än de små att skämmas och böra därför först
användas. Ett tjockt lager med aska lägges öfver,
och löken förvaras på en plats där han ej fryser
eller fuktar.
Rödlök, att torka.
Efter fuktiga somrar vill rödlöken gärna
skämmas. Man lägger blott den minsta och hårdaste i
aska, den stora skalas, skäres i tärningar och bredes
på flata stenfat, som i mycket svag ugnsvärme torkas
och förvaras i glasburkar. Begagnas i såser och på
stekar.
Mjöl, att förvara under sommaren.
Mjöl förvaras bäst i säckar, hvilka hängas i
visthustaket, men det kan äfven förvaras i lårar eller
tunnor med en ren linnehandduk bredd väl öfver mjölet
och ikring kanten af tunnan. Ofvanpå handduken
strös tjockt med salt, men så att salt ej kommer i
mjölet. Då man behöfver mjöl, lyftes handduken
varsamt upp, mjöl tages jämnt af, handduken bredes
åter öfver, samt lock uppå tunnan.
Att förvara ägg.
Då ägg äro samlade efter Olofsmässan till
vinterförråd, synas de noga mot ett ljus att alla se klara
ut, öfverstrykas sedan med en lapp, doppad i
vattenglas[1], och få stående upprätt torka, innan de
nedläggas i sina korgar; aktas sedan för frost.
Hyttan af kolpulver
Björkkol blåsas rena från aska och stötas fint.
De förvara kött från allt för snar förskäraning, om
köttet först kringsvepes med ett tunt
nättelduksskynke och sedan intrillas i en ren handduk, hvarpå
kolpulvret strös. Om våren, då potatis börjar gro och
man vill hindra det, lägges potatisen i en tunna och
beströs med kolpulver. Kol, blandadt med jord, i
blomkrukor, gör växterna dubbelt så stora, i
synnerhet murgröna.
Huru torkollor böra göras.
Grof buldan spännes med små nubb mycket slät
på en kant af stadiga trälister, två tum höga. Öfver
tyget spikas en träkant 2 centimet. (1 tum) hög, och
en tunn, smal träribba slås på längden under tyget,
så att, om tyget töjnar, det ej kommer att ligga på
ugnsbottnen, då man torkar frukt eller grönsaker
däruti. Ollor behöfva ibland tvättas, både tyg och trä.
Man bör då doppa ned dem i en så med vatten och
tvätta dem med en ren trasa eller borste. De böra
förvaras på platser, där ej råttor kunna skada dem.
Att byka kläder.
Dagen innan linne- och randkläder gifvas ut till
byk, böra de söndriga lagas, och alla bläck-, rost- och
vinfläckar borttagas (se uttagn. af fläckar). Kläderna
räknas och uppskrifvas, grofva lakan och handdukar
läggas i blöt. Bykkaren inbäras, sättas på en trefot,
pluggen skrufvas stadigt fast; i botten läggas
bykkäppar samt ett par käkar efter oxhufvud. I en
stor påse eller ett sämre groft lakan lägges, allt efter
bykens storlek, 80 eller 40 liter (1 half eller kvarts
tunna) osållad björkaska, emedan de små kolen göra
att ej askan packar sig utan vattnet rinner bättre
igenom, men ses noga efter att inga spikar finnas
uti, ty däraf blifva rostfläckar. Då askan blifvit
ilagd, vikes lakanet eller påsen väl ihop och en så
kallt sjövatten påhälles; under tappen sättes en balja,
ifall det skulle drypa, och vattnet får sedan till
morgonen därpå stå att draga. Ved inbäres, vatten hälles
i grytan, och träbaljor ställas tillreds. Tidigt
morgonen därpå göres eld under vattengrytan att den
snart kokar, då luten i bykkaret tappas i baljan,
tappen skrufvas i och det kokande vattnet i stället
hälles i karet att draga. Grytan fylles åter med
vatten, och då det kokar, hälles däraf i tvättbaljorna,
äfvensom litet af den kalla luten, ty genom att blanda
med lut sparar man såpan. Tvättningen börjar med
de fina kläderna först, vattnet i karet tappas af och
på askan läggas först grofva handdukar och lakan,
hvilka ösas öfver med luten i baljan; så fort något
blir tvättadt, lägges det i karet att kallbykas några
timmar, sedan påöses flitigt kokande lut hela dagen.
Morgonen därpå uppvärmes byken med några grytor
het lut. Tappen bör vara väl insatt under natten,
så att ej luten bortrinner. Då randkläderna skola
tvättas, tages äfven lut bland vattnet, men såpan bör ej
strykas på dem, utan vispas bland vattnet. Kläderna
läggas efter tvättningen i karet, att en liten stund
lakas på. Fina kragar och manschetter böra, sedan
de blifvit tvättade, läggas i ett örngått att äfven
lakas på. Sedan kläderna blifvit klappade, blåas de
fina hvita.
Linnegarn, att koka.
Linnegarn bör märkas hvarje sort för sig, äfven
bör man sätta en grof segelgarnsända i hvar härfva,
emedan de annars kunna trassla sig vid klappningen.
Garnet skakas ut, lägges i en så eller stor balja med
så mycket vatten, att det väl står öfver; härmed får
det ligga i trenne dagar. Fjärde dagen på aftonen
vridas härfvornas upp. I en stor järngryta eller
kopparkittel, däri garnet kan hafva godt rum, läggas i kors
ett par afbrutna tunnband så, att ändarna stå
omkring 5 centimet. (ett par tum) öfver grytkanten.
Uppå banden i grytbotten lägges halm och aska,
däruppå de utskakade garnhärfvorna härs och tvärs ett
hvarf; därefter sållad björkaska ett tunt hvarf,
äfvensom litet sämre talg; så fortfares tills garnet är
nedlagdt, då grytan fylles med kallt sjövatten att stå
öfver natten. Bittida morgonen därpå lägges eld
under grytan, som bör koka, tills inemot aftonen,
men spädes med vatten, och med tunnbandsändarna
vrider man garnet ofta omkring. Då man upplyfter
en garnhärfva och hon glittrar, brukar det hafva
kokat tillräckligt, man sköljer då och klappar garnet
genast i sjön eller rinnande vatten; hvarefter det
lägges i ljumt vatten öfver natten, uppvrides sedan,
skakas och hänges till torkning. Skulle man sedan
vilja gifva garnet en byk, så blir det så mycket
vackrare att väfva af.
Att räkna ut våfvar
är en lätt sak, blott man på väfskeden mäter ut huru
många bund det behöfves till tygets bredd, ty så
många bund man vill hafva, så många garn tages
och går då 6 met. (10 alnar); t. ex. om väfven skall
vara 8 bund, så tages 8 garn och de gå 6 met. (10
alnar).
Garn till bomullsvåfvar, att klistra.
Till hvarje 400 gr. (1 skålp.) bomullsgarn tagas
40 gr. (3 lod) lim, ett skedblad vetemjöl och 75
centilit. (9 jumfrur) vatten. Man blöter limmet i kallt
vatten ett par timmar, sedan sättes en gryta på
elden, vattnet mätes uti, limmet ilägges och röres
tills grytan kokar, då mjölet, blött i litet vatten,
ivispas och bör koka, hvarefter det upphälles att
kallna. Då garnet skall klistras, afmätes 6 decilit.
(l halfstop) klister, 400 gr. (1 skålp.) garn blötes
och gnuggas däri, vrides väl ur, och så fortfares tills
allt garn är klistradt, då det upphänges, skakas och
skiljes hvar härfva för sig, samt äfven under
torkningen skakas. Garnet bör ej vara fullt torrt, utan
kännas obetydligt fuktigt då det bobinas.
På apoteket köpes brändt hjorthorn och brända
fårben, hvilka stötas så fina, att man kan sikta dem
genom hårsil. Silfverstakar och dito ljussaxar befrias
från talg och vax; en gammal linnehandduk doppas i
pulvret, och Silfret gnides därmed, tills det blir blankt;
handduken gömmes utan att rengöras, ty silfret blir
blankare ju mera handduken blifvit begagnad; men
observeras att den bör förvaras från smuts, hvarför
den omsvepes med en ren trasa samt gömmes
tillsammans med pulvret. Att tvätta silfver i tvål och
såpa, som mången brukar, är ett fördärf, ty däraf
blir det rödt. Det bör tvättas i hett vatten och
torkas mycket väl.
Matt silfver, ornamenter, blad och dylikt i
pressadt eller drifvet arbete, får ej behandlas så att det
förlorar sin matta, hvita yta och blir blankt. Man
tar Cremor-Tartari från apoteket och utblandar det
med god ättika till en tjock välling, som med en
större ritpensel strykes på silfverarbetet. Det
påstrukna får torka samt afsköljes i rent vatten. Skulle
någon dragning i gult eller någon fläck vara kvar,
upprepas denna behandling. Torkar i luften utan
någon strykning med linne eller dylikt.
Att bleka garn och väfvar fort.
400 gr. (1 skålp.) klorkalk tages till hvarje 10
kilog. (pund) garn eller väf; kalken smältes i kylslaget
vatten, silas i ett stort träkärl, balja eller kar, och
uppspädes med så mycket vatten att det står väl öfver
det som skall blekas, hvilket får ligga ett dygn i
detta, men vändes flera gånger, så att allt blir väl
blött; efter denna tid upptages det genast, skiljes och
bykes strax. Att det bör vara sjö- eller åvatten
begripes af sig själft.
I 45 lit. (18 kannor), nära till kokning varmt
vatten, vispas (medan grytan ännu står på elden) 800
gr. (2 skålp.) såpa, två matskedar ammoniak samt
en matsked terpentin, men får ej koka; nu har man
tillreds en så eller stor balja, hvari alla hvita kläder
äro ordentligt utbredda; vattnet hälles öfver dem och
ett täcke eller några lakan höljes öfver. Sedan
kläderna på detta sätts stått två timmar, gnuggas de i
vattnet tills de bli rena, hvilket går förvånande snart;
därefter läggas de i varmt vatten och sedan på
bykkaret, som vanligt med tvättkläder. Man kan
fördubbla och förminska satsen efter tvättens storlek.
Det begagnade vattnet kan värmas om en gång, till
randkläder och handdukar, men kläderna skola alltid
stå öfvertäckta, en stund, och ej glömmas att sköljas
i varmt vatten. Mycken noggrannhet bör iakttagas.
Hvita handskar, att tvätta.
Fransyska och skånska, hvita eller kulörta
handskar, som skola tvättas, lagas först, om de äro sönder.
Två träpinnar behöfvas, långa och rundade, den ena
till tummen, tjockare, den till de andra fingrarna
något smalare, men båda så långa, att man bekvämt
kan hålla dem i handen. 8 centilit. (1 jumfru) söt
mjölk ljummes och med en hvit yllelapp tagen om
högra pekfingret doppar man i mjölken och gnor ett
par gånger på en silkestvål; den gröfsta pinnen sättes
på handsktummen, som hålles spänd, och med den
doppade yllelappen tvättar man från tumspetsen
ända ned till handskfållen, men doppar lappen ofta i
mjölken och tvålen. Så snart tummen blifvit tvättad,
börjar man med de andra fingrarna, hvartill den
smalare pinnen tages; då en handske är färdig, lägges
den mellan rent linne. När alla handskarna äro
tvättade och fått torka mellan linne, dragas de dels
i händerna, dels på pinnarna. En bit alun brännes
på ett glödgadt stryklod, skrapas därefter i en mortel
och stötes så fin som puder. En torr yllelapp doppas
däri och därmed frotteras handskarna, hvarefter alla
fingrarna ihopläggas, som då de äro nya. De manglas
sedan väl mellan linne; men observeras att knapparna
först uttagas.
Bästa sättet att bona golf.
200 gr. (1 halft skålp.) gult vax, 150 gr. (12
lod) brunsocker, 50 gr. (4 lod) oljana, 25 gr. (2 lod)
pottaska, 25 gr. (2 lod) gummi arabicum, 15 gr. (1 och
1 kvarts lod) fint lim och 7 lit. (3 kannor) lut. Allt
detta kokas en timme under flitig omröring; sedan
tages det af elden och röres tills det kallnar, då man
däruti häller 45 centilit. (1 och 1 halft kvarter)
sprit. Man tager en mjuk borste och stryker längs
efter tiljorna, hvilket göres två à tre gånger, men
golfvet bör vara väl torrt emellan hvarje gång.
Därefter borstas golfvet med en hård borste tills det
är blankt.
Att taga bläckfläckar ur golf.
Därtill begagnas svafvelsyra, hvilken köpes på
apoteket; man häller några droppar däraf på fläckarna,
som därefter skuras med sand och vatten. Afsköljes
några gånger, slutligen med svag sodalut. Man bör
akta sig, att intet af denna syra kommer på fingrar
och kläder, emedan hon bränner.
Att taga flottfläckar ur golf.
Om det kommit mycket stora oljefläckar på ett
golf, då är det bäst att taga stött piplera, upplöst i
vatten, och gno på fläcken dagen innan skurningen;
men om det är små feta fläckar efter mat, så
behöfves blott taga ett stycke krita och därmed väl
gnida fläcken en stund, innan man skurar golfvet.
Detta sker fortast och bäst på så sätt, att man
med en knif rifver af ett kritstycke vid pass ett par
skedblad krita i litet vatten; mjukt papper doppas
däri och gnides på glaset. Det bör äfven torkas med
papper.
Att borttaga fläckar ur papper.
Kolsyrad magnesia röres med vatten till gröt,
hvarmed fläcken bestrykes med hjälp af en pensel.
Efter torkningen borttages massan med en knif eller
borste. Skulle ej fläcken hafva försvunnit, så
upprepas förfarandet.
Solfvor, att fernissa.
Till 15 centilit. (1 halft kvarter) linolja tagas
fem ägghvitor; hvitorna vispas i hårdt skum, då oljan
sakta iröres och man arbetar med vispen, tills det
ser ut som en kräm. Solfvorna trädas på käppar
och uppspännas hårdt i en tom väfstol. Så snart
fernissan är i ordning, börjar man genast att med
klisterborstar, doppade däri, borsta solfvorna; ju längre
man borstar, desto bättre bli de. Solfvorna hängas
sedan på väggen i ett svalt rum, där ej solen
kommer på dem; de böra torka fem à sex månader innan
de begagnas och passa bäst till grofva linneväfvar.
Obs. Hos målare kan man få köpa tillagad fernissa.
Bolstervar, att klistra.
Man kokar en tjock linfrö välling, som uppsilas
genom hårsil. Till hvarje 2 lit. (kanna) linfrö välling
tages 500 gr. (1 och 1 halft skålp.) gult vax och
en bit lim. Vällingen hälles åter i grytan, då vax
och lim iläggas att smälta, hvarför man bör röra med
en visp; då det sedan uppkokas, ivispas så mycket
finsiktadt rågmjöl, att det blir som tjock kräm.
Bolstervaret vändes afvigt, lägges på ett bord, och med en
klisterborste, doppad i vällingen, strykes väl öfver
hela tyget, men aktas att ej borstningen tar ojämnt.
Då man fått ena sidan glatt, uppvändes den andra
och behandlas på samma sätt, tills allt är klistradt;
tyget hänges i varmt rum öfver stänger, så att det
ej klibbar emot hvartannat. Då det blifvit inemot
torrt, vändes rätsidan ut; det manglas länge tills det
blir mycket slätt, hvarefter fjädern genast itömmes.
Att förvara skinnkläder öfver sommaren.
Skinnkläderna upphängas först två à tre dagar
på en luftig vind, hvarefter de piskas och borstas
mycket väl, att allt damm må gå väl ut, hopläggas med
skinnsidan ut och packas i stora kistor eller koffertar
med rena linnelakan ikring; emellan kläderna läggas
malörtkvistar samt för 62 öre myskpulver, inrymdt i
papper. Lakanet fästes tätt ihop, att det skyler
kläderna, emedan linnet bidrager att hindra mal.
Huru bläckfläckar tagas ur linne.
Ur en citron pressas all saften, fläcken vätes
däri, gnuggas, hålles för elden, tills den torkar, vätes
åter i citronsaften, gnuggas och torkas. Så fortfares
tills fläcken är borta.
Tjärflackar, att urtaga.
Tjärfläcken smörjes först med smör och får ligga
därmed ett par timmar. Sedan uppkokas 3 decilit.
(1 kvarter) vatten, hvaruti vispas er äggula; fläcken
tvättas däri, tills vattnet löddrar sig som tvål,
hvarefter tyget sköljes i rent vatten. -- Man kan äfven
stryka äggula direkt på tjärfläcken och sedan gnugga
föremålet i vatten.
Man värmer kallgjord lut och stryker på fläckarna,
hvarefter de gnidas med fin tvål; fläcken borstas väl
och får sedan torka.
Fläckar, att urtaga ur okrympta kläder.
Man droppar först terpentinspiritus och; sedan
brunnsvatten på fläckarna, som därefter gnidas med
fin tvål och borstas med en mjuk borste, tills vattnet
går ur, då kläderna sedan få hänga och torka.
Medel mot hosta.
2 lit. (1 kanna) stark vört kokas med 500 gr.
(1 1/2 skålp.) bröstsocker tills hälften är kvar. Häll
upp det i burkar och bind väl öfver. Man tager
vid behof en tesked däraf i munnen några gånger
om dagen.
Bröstkarameller.
25 centilit. (10 kubiktum) rostadt kornmalt kokas
med 25 centilit. (10 kubiktum) vatten, till hälften
inkokat, hvarefter massan vrides genom rent linne
och därefter filtreras; vörten sättes sedan på elden
med 400 gr. (1 skålp.) hvitt socker. Detta får nu
koka tills, då en träsked doppas däri, sockret som
fastnar på den ser klart ut och springer sönder, då
det brytes af. Massan slås då på en med olja eller
tvättadt smör smord plåt, och med en smord knif
skäres massan i remsor, hvilka vridas, eller ock klippes
den i små bitar.
God blanksmörja.
200 gr. (16 lod) bensvärta, 15 centilit. (2
jumfrur) brännvin hälles öfver bensvärtan, samt därefter
15 centilit. (2 jumfrur) sirap, 15 centilit. (2 jumfrur)
vatten, 2 matskedar matolja, för 12 öre lavendelolja
och sist 75 gr. (6 lod) vitriololja. Vitriololjan måste
tagas hälften i sänder, den kokar annars öfver.
Förvaras i bleckburk.
Medel mot råttor.
Af de många uppgifna medel mot dessa, kan ett
uppgifvas, som alltid visat sig verksamt, nämligen
örten Kungsljus (verbascum thapsus), som är en skräck
för råttorna. Man lägger blott en del dylika örter
i friskt tillstånd med rot, blad, stjälk och blommor
på de ställen, där råttorna pläga uppehålla sig, och
råttorna söka sig genast andra vistelseorter. Ett
antal exemplar af denna ört, lagdt dels på botten af
en sädeslada och dels emellan vissa hvarf af säden,
skall helt och hållet af hålla nämnda skadedjur från
sädesskylarna.