- Project Runeberg -  Husmanskost /
20. Åtskilligt

(1896) Author: Adriana Hollberg, Carl Anton Wetterbergh - Tema: Cooking
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
216

Åtskilligt.

Att förvara drickstunnor för osmak.

Då öl- eller drickstunnor blifvit tomtappade och ej snart skola begagnas, så sköljer man väl ur jästen och tvättar dem inuti med kallt vatten. De hvälfvas sedan stupa att afrinna, torkas inuti med rena handdukar och läggas på en vind eller ett uthusgolf, där
217
frisk luft, men ej sol inkommer. När de blifvit riktigt torra och se gistna ut, nedstoppas en stor kvist färskt enris och en kvist färskt granris i hvarje tunna, hvarefter de sprundas och få ligga i källare, tills de åter skola begagnas, då de rengöras, hönas med litet enlag i hvarje tunna och böra stå utan sprund, tills enlagen är kall. Förfares sedan, som i brygd är beskrifvet.

Ett bra sätt att salta färskt kött.

Kött- eller fläsklake uppkokas och hälles kokhett öfver köttet, hvilket står tills det något svalnat och sedan upptages. Då det blifvit fullt kallt, nedlägges det i en bytta eller balja med laken öfver. Då man kokat salt kött, är det bra att nedlägga det i kokhett vatten en liten stund innan det ätes; det sväller därigenom och fettet blir hvitare.

Att förvara färskt kött om sommaren.

Köttet nedlägges i stora fat eller krukor af stenkärlsgods och ställas i källaren eller visthuset och påfylles med sur mjölk (eller skummad mjölk, som under dessa förhållanden snart surnar). För att hålla köttet till botten, belägger man det med en lämplig tyngd. Köttet kan på detta sätt, äfven under den starkaste värme, förvaras öfver åtta dagar, utan att antaga den allra minsta smak af förskämning; det har snarare blifvit mörare och bättre. Innan det användes, bör det naturligtvis tvättas och aftorkas. Den begagnade sura mjölken kan sedan användas till föda åt svinen.

Att insalta smör på engelskt sätt.

Två delar vatten, en del socker, en del salpeter stötes tillsammans och blandas till lagom sälta i smöret, som därefter packas i hyttor att ligga tre veckor.
218
början smakar det af salpeter, men denna smak försvinner snart.

Att göra träkärl rena.

Byttor, baljor och såar, som skola begagnas vid byk och slakt, böra först renskuras både inuti och utanpå med sand och vatten, innan de bönas. Litet enlag hälles i hvarje kärl, hvarmed det får stå en dag, men sedan den blifvit borthälld, fyllas kärlen med kallt vatten att därmed äfven stå en dag, hvarefter de kunna begagnas. Om sommaren böra träkärl göras rena och nedläggas i källare, så gistna de ej så mycket.

Rotsaker, att förvara.

Alla rotsaker, hvilka skola förvaras öfver vintern i källare, böra förut bredas ut att torka på en vind eller ett uthusgolf. Kålrötter och jordärtskockor vilja råttorna helst åt, därför böra de förvaras i träkärl, hvilka förut äro rengjorda och torra. Rötter och potatis i hvar sina tunnor eller baljor med lock och de små rotsakerna helst i en aflång lår med torr sand, hvari de nedsättas. Purjolök, morötter och palsternackor hvar för sig. Hvitkålen bindes hop, tvenne hufvud tillsammans och hänges öfver stänger i taket. Man bör ej glömma att se efter om något möglar, hvilket då genast bör skiljas ifrån det friska. Persilje- och sellerirötter kunna torkas (se torkade grönsaker).

Rödlök, att förvara.

Då rödlöken blifvit upptagen ur jorden, bredes den ut på ett golf att i fjorton dagar väl torka. Björkaska sållas fri från kol; däraf strös ett 5 centimet. (2 tums) tjockt lager i en torr, afsågad fjärding eller ett gammalt ämbar, den minsta rödlöken lägges först bredvid hvarandra; däröfver tjockt med aska, sedan åter ett hvarf med lök, men alltid af de minsta, så
219
länge de räcka, och sist de största, ty dessa börja förr än de små att skämmas och böra därför först användas. Ett tjockt lager med aska lägges öfver, och löken förvaras på en plats där han ej fryser eller fuktar.

Rödlök, att torka.

Efter fuktiga somrar vill rödlöken gärna skämmas. Man lägger blott den minsta och hårdaste i aska, den stora skalas, skäres i tärningar och bredes på flata stenfat, som i mycket svag ugnsvärme torkas och förvaras i glasburkar. Begagnas i såser och på stekar.

Mjöl, att förvara under sommaren.

Mjöl förvaras bäst i säckar, hvilka hängas i visthustaket, men det kan äfven förvaras i lårar eller tunnor med en ren linnehandduk bredd väl öfver mjölet och ikring kanten af tunnan. Ofvanpå handduken strös tjockt med salt, men så att salt ej kommer i mjölet. Då man behöfver mjöl, lyftes handduken varsamt upp, mjöl tages jämnt af, handduken bredes åter öfver, samt lock uppå tunnan.

Att förvara ägg.

Då ägg äro samlade efter Olofsmässan till vinterförråd, synas de noga mot ett ljus att alla se klara ut, öfverstrykas sedan med en lapp, doppad i vattenglas[1], och få stående upprätt torka, innan de nedläggas i sina korgar; aktas sedan för frost.

Hyttan af kolpulver

Björkkol blåsas rena från aska och stötas fint. De förvara kött från allt för snar förskäraning, om
220
köttet först kringsvepes med ett tunt nättelduksskynke och sedan intrillas i en ren handduk, hvarpå kolpulvret strös. Om våren, då potatis börjar gro och man vill hindra det, lägges potatisen i en tunna och beströs med kolpulver. Kol, blandadt med jord, i blomkrukor, gör växterna dubbelt så stora, i synnerhet murgröna.

Huru torkollor böra göras.

Grof buldan spännes med små nubb mycket slät på en kant af stadiga trälister, två tum höga. Öfver tyget spikas en träkant 2 centimet. (1 tum) hög, och en tunn, smal träribba slås på längden under tyget, så att, om tyget töjnar, det ej kommer att ligga på ugnsbottnen, då man torkar frukt eller grönsaker däruti. Ollor behöfva ibland tvättas, både tyg och trä. Man bör då doppa ned dem i en så med vatten och tvätta dem med en ren trasa eller borste. De böra förvaras på platser, där ej råttor kunna skada dem.

Att byka kläder.

Dagen innan linne- och randkläder gifvas ut till byk, böra de söndriga lagas, och alla bläck-, rost- och vinfläckar borttagas (se uttagn. af fläckar). Kläderna räknas och uppskrifvas, grofva lakan och handdukar läggas i blöt. Bykkaren inbäras, sättas på en trefot, pluggen skrufvas stadigt fast; i botten läggas bykkäppar samt ett par käkar efter oxhufvud. I en stor påse eller ett sämre groft lakan lägges, allt efter bykens storlek, 80 eller 40 liter (1 half eller kvarts tunna) osållad björkaska, emedan de små kolen göra att ej askan packar sig utan vattnet rinner bättre igenom, men ses noga efter att inga spikar finnas uti, ty däraf blifva rostfläckar. Då askan blifvit ilagd, vikes lakanet eller påsen väl ihop och en så kallt sjövatten påhälles; under tappen sättes en balja, ifall det skulle drypa, och vattnet får sedan till
221
morgonen därpå stå att draga. Ved inbäres, vatten hälles i grytan, och träbaljor ställas tillreds. Tidigt morgonen därpå göres eld under vattengrytan att den snart kokar, då luten i bykkaret tappas i baljan, tappen skrufvas i och det kokande vattnet i stället hälles i karet att draga. Grytan fylles åter med vatten, och då det kokar, hälles däraf i tvättbaljorna, äfvensom litet af den kalla luten, ty genom att blanda med lut sparar man såpan. Tvättningen börjar med de fina kläderna först, vattnet i karet tappas af och på askan läggas först grofva handdukar och lakan, hvilka ösas öfver med luten i baljan; så fort något blir tvättadt, lägges det i karet att kallbykas några timmar, sedan påöses flitigt kokande lut hela dagen. Morgonen därpå uppvärmes byken med några grytor het lut. Tappen bör vara väl insatt under natten, så att ej luten bortrinner. Då randkläderna skola tvättas, tages äfven lut bland vattnet, men såpan bör ej strykas på dem, utan vispas bland vattnet. Kläderna läggas efter tvättningen i karet, att en liten stund lakas på. Fina kragar och manschetter böra, sedan de blifvit tvättade, läggas i ett örngått att äfven lakas på. Sedan kläderna blifvit klappade, blåas de fina hvita.

Linnegarn, att koka.

Linnegarn bör märkas hvarje sort för sig, äfven bör man sätta en grof segelgarnsända i hvar härfva, emedan de annars kunna trassla sig vid klappningen. Garnet skakas ut, lägges i en så eller stor balja med så mycket vatten, att det väl står öfver; härmed får det ligga i trenne dagar. Fjärde dagen på aftonen vridas härfvornas upp. I en stor järngryta eller kopparkittel, däri garnet kan hafva godt rum, läggas i kors ett par afbrutna tunnband så, att ändarna stå omkring 5 centimet. (ett par tum) öfver grytkanten. Uppå banden i grytbotten lägges halm och aska, däruppå de utskakade garnhärfvorna härs och tvärs ett
222
hvarf; därefter sållad björkaska ett tunt hvarf, äfvensom litet sämre talg; så fortfares tills garnet är nedlagdt, då grytan fylles med kallt sjövatten att stå öfver natten. Bittida morgonen därpå lägges eld under grytan, som bör koka, tills inemot aftonen, men spädes med vatten, och med tunnbandsändarna vrider man garnet ofta omkring. Då man upplyfter en garnhärfva och hon glittrar, brukar det hafva kokat tillräckligt, man sköljer då och klappar garnet genast i sjön eller rinnande vatten; hvarefter det lägges i ljumt vatten öfver natten, uppvrides sedan, skakas och hänges till torkning. Skulle man sedan vilja gifva garnet en byk, så blir det så mycket vackrare att väfva af.

Att räkna ut våfvar

är en lätt sak, blott man på väfskeden mäter ut huru många bund det behöfves till tygets bredd, ty så många bund man vill hafva, så många garn tages och går då 6 met. (10 alnar); t. ex. om väfven skall vara 8 bund, så tages 8 garn och de gå 6 met. (10 alnar).

Garn till bomullsvåfvar, att klistra.

Till hvarje 400 gr. (1 skålp.) bomullsgarn tagas 40 gr. (3 lod) lim, ett skedblad vetemjöl och 75 centilit. (9 jumfrur) vatten. Man blöter limmet i kallt vatten ett par timmar, sedan sättes en gryta på elden, vattnet mätes uti, limmet ilägges och röres tills grytan kokar, då mjölet, blött i litet vatten, ivispas och bör koka, hvarefter det upphälles att kallna. Då garnet skall klistras, afmätes 6 decilit. (l halfstop) klister, 400 gr. (1 skålp.) garn blötes och gnuggas däri, vrides väl ur, och så fortfares tills allt garn är klistradt, då det upphänges, skakas och skiljes hvar härfva för sig, samt äfven under torkningen skakas. Garnet bör ej vara fullt torrt, utan kännas obetydligt fuktigt då det bobinas.
223

Huru silfver hålles rent.

På apoteket köpes brändt hjorthorn och brända fårben, hvilka stötas så fina, att man kan sikta dem genom hårsil. Silfverstakar och dito ljussaxar befrias från talg och vax; en gammal linnehandduk doppas i pulvret, och Silfret gnides därmed, tills det blir blankt; handduken gömmes utan att rengöras, ty silfret blir blankare ju mera handduken blifvit begagnad; men observeras att den bör förvaras från smuts, hvarför den omsvepes med en ren trasa samt gömmes tillsammans med pulvret. Att tvätta silfver i tvål och såpa, som mången brukar, är ett fördärf, ty däraf blir det rödt. Det bör tvättas i hett vatten och torkas mycket väl. Matt silfver, ornamenter, blad och dylikt i pressadt eller drifvet arbete, får ej behandlas så att det förlorar sin matta, hvita yta och blir blankt. Man tar Cremor-Tartari från apoteket och utblandar det med god ättika till en tjock välling, som med en större ritpensel strykes på silfverarbetet. Det påstrukna får torka samt afsköljes i rent vatten. Skulle någon dragning i gult eller någon fläck vara kvar, upprepas denna behandling. Torkar i luften utan någon strykning med linne eller dylikt.

Att bleka garn och väfvar fort.

400 gr. (1 skålp.) klorkalk tages till hvarje 10 kilog. (pund) garn eller väf; kalken smältes i kylslaget vatten, silas i ett stort träkärl, balja eller kar, och uppspädes med så mycket vatten att det står väl öfver det som skall blekas, hvilket får ligga ett dygn i detta, men vändes flera gånger, så att allt blir väl blött; efter denna tid upptages det genast, skiljes och bykes strax. Att det bör vara sjö- eller åvatten begripes af sig själft.
224

Tvättning.

I 45 lit. (18 kannor), nära till kokning varmt vatten, vispas (medan grytan ännu står på elden) 800 gr. (2 skålp.) såpa, två matskedar ammoniak samt en matsked terpentin, men får ej koka; nu har man tillreds en så eller stor balja, hvari alla hvita kläder äro ordentligt utbredda; vattnet hälles öfver dem och ett täcke eller några lakan höljes öfver. Sedan kläderna på detta sätts stått två timmar, gnuggas de i vattnet tills de bli rena, hvilket går förvånande snart; därefter läggas de i varmt vatten och sedan på bykkaret, som vanligt med tvättkläder. Man kan fördubbla och förminska satsen efter tvättens storlek. Det begagnade vattnet kan värmas om en gång, till randkläder och handdukar, men kläderna skola alltid stå öfvertäckta, en stund, och ej glömmas att sköljas i varmt vatten. Mycken noggrannhet bör iakttagas.

Hvita handskar, att tvätta.

Fransyska och skånska, hvita eller kulörta handskar, som skola tvättas, lagas först, om de äro sönder. Två träpinnar behöfvas, långa och rundade, den ena till tummen, tjockare, den till de andra fingrarna något smalare, men båda så långa, att man bekvämt kan hålla dem i handen. 8 centilit. (1 jumfru) söt mjölk ljummes och med en hvit yllelapp tagen om högra pekfingret doppar man i mjölken och gnor ett par gånger på en silkestvål; den gröfsta pinnen sättes på handsktummen, som hålles spänd, och med den doppade yllelappen tvättar man från tumspetsen ända ned till handskfållen, men doppar lappen ofta i mjölken och tvålen. Så snart tummen blifvit tvättad, börjar man med de andra fingrarna, hvartill den smalare pinnen tages; då en handske är färdig, lägges den mellan rent linne. När alla handskarna äro tvättade och fått torka mellan linne, dragas de dels i händerna, dels på pinnarna. En bit alun brännes
225
på ett glödgadt stryklod, skrapas därefter i en mortel och stötes så fin som puder. En torr yllelapp doppas däri och därmed frotteras handskarna, hvarefter alla fingrarna ihopläggas, som då de äro nya. De manglas sedan väl mellan linne; men observeras att knapparna först uttagas.

Bästa sättet att bona golf.

200 gr. (1 halft skålp.) gult vax, 150 gr. (12 lod) brunsocker, 50 gr. (4 lod) oljana, 25 gr. (2 lod) pottaska, 25 gr. (2 lod) gummi arabicum, 15 gr. (1 och 1 kvarts lod) fint lim och 7 lit. (3 kannor) lut. Allt detta kokas en timme under flitig omröring; sedan tages det af elden och röres tills det kallnar, då man däruti häller 45 centilit. (1 och 1 halft kvarter) sprit. Man tager en mjuk borste och stryker längs efter tiljorna, hvilket göres två à tre gånger, men golfvet bör vara väl torrt emellan hvarje gång. Därefter borstas golfvet med en hård borste tills det är blankt.

Att taga bläckfläckar ur golf.

Därtill begagnas svafvelsyra, hvilken köpes på apoteket; man häller några droppar däraf på fläckarna, som därefter skuras med sand och vatten. Afsköljes några gånger, slutligen med svag sodalut. Man bör akta sig, att intet af denna syra kommer på fingrar och kläder, emedan hon bränner.

Att taga flottfläckar ur golf.

Om det kommit mycket stora oljefläckar på ett golf, då är det bäst att taga stött piplera, upplöst i vatten, och gno på fläcken dagen innan skurningen; men om det är små feta fläckar efter mat, så behöfves blott taga ett stycke krita och därmed väl gnida fläcken en stund, innan man skurar golfvet.
226

Att tvätta fönster.

Detta sker fortast och bäst på så sätt, att man med en knif rifver af ett kritstycke vid pass ett par skedblad krita i litet vatten; mjukt papper doppas däri och gnides på glaset. Det bör äfven torkas med papper.

Att borttaga fläckar ur papper.

Kolsyrad magnesia röres med vatten till gröt, hvarmed fläcken bestrykes med hjälp af en pensel. Efter torkningen borttages massan med en knif eller borste. Skulle ej fläcken hafva försvunnit, så upprepas förfarandet.

Solfvor, att fernissa.

Till 15 centilit. (1 halft kvarter) linolja tagas fem ägghvitor; hvitorna vispas i hårdt skum, då oljan sakta iröres och man arbetar med vispen, tills det ser ut som en kräm. Solfvorna trädas på käppar och uppspännas hårdt i en tom väfstol. Så snart fernissan är i ordning, börjar man genast att med klisterborstar, doppade däri, borsta solfvorna; ju längre man borstar, desto bättre bli de. Solfvorna hängas sedan på väggen i ett svalt rum, där ej solen kommer på dem; de böra torka fem à sex månader innan de begagnas och passa bäst till grofva linneväfvar. Obs. Hos målare kan man få köpa tillagad fernissa.

Bolstervar, att klistra.

Man kokar en tjock linfrö välling, som uppsilas genom hårsil. Till hvarje 2 lit. (kanna) linfrö välling tages 500 gr. (1 och 1 halft skålp.) gult vax och en bit lim. Vällingen hälles åter i grytan, då vax och lim iläggas att smälta, hvarför man bör röra med en visp; då det sedan uppkokas, ivispas så mycket finsiktadt rågmjöl, att det blir som tjock kräm.
227
Bolstervaret vändes afvigt, lägges på ett bord, och med en klisterborste, doppad i vällingen, strykes väl öfver hela tyget, men aktas att ej borstningen tar ojämnt. Då man fått ena sidan glatt, uppvändes den andra och behandlas på samma sätt, tills allt är klistradt; tyget hänges i varmt rum öfver stänger, så att det ej klibbar emot hvartannat. Då det blifvit inemot torrt, vändes rätsidan ut; det manglas länge tills det blir mycket slätt, hvarefter fjädern genast itömmes.

Att förvara skinnkläder öfver sommaren.

Skinnkläderna upphängas först två à tre dagar på en luftig vind, hvarefter de piskas och borstas mycket väl, att allt damm må gå väl ut, hopläggas med skinnsidan ut och packas i stora kistor eller koffertar med rena linnelakan ikring; emellan kläderna läggas malörtkvistar samt för 62 öre myskpulver, inrymdt i papper. Lakanet fästes tätt ihop, att det skyler kläderna, emedan linnet bidrager att hindra mal.

Huru bläckfläckar tagas ur linne.

Ur en citron pressas all saften, fläcken vätes däri, gnuggas, hålles för elden, tills den torkar, vätes åter i citronsaften, gnuggas och torkas. Så fortfares tills fläcken är borta.

Tjärflackar, att urtaga.

Tjärfläcken smörjes först med smör och får ligga därmed ett par timmar. Sedan uppkokas 3 decilit. (1 kvarter) vatten, hvaruti vispas er äggula; fläcken tvättas däri, tills vattnet löddrar sig som tvål, hvarefter tyget sköljes i rent vatten. -- Man kan äfven stryka äggula direkt på tjärfläcken och sedan gnugga föremålet i vatten.
228

Flottfläckar, att urtaga ur krympta kläder.

Man värmer kallgjord lut och stryker på fläckarna, hvarefter de gnidas med fin tvål; fläcken borstas väl och får sedan torka.

Fläckar, att urtaga ur okrympta kläder.

Man droppar först terpentinspiritus och; sedan brunnsvatten på fläckarna, som därefter gnidas med fin tvål och borstas med en mjuk borste, tills vattnet går ur, då kläderna sedan få hänga och torka.

Medel mot hosta.

2 lit. (1 kanna) stark vört kokas med 500 gr. (1 1/2 skålp.) bröstsocker tills hälften är kvar. Häll upp det i burkar och bind väl öfver. Man tager vid behof en tesked däraf i munnen några gånger om dagen.

Bröstkarameller.

25 centilit. (10 kubiktum) rostadt kornmalt kokas med 25 centilit. (10 kubiktum) vatten, till hälften inkokat, hvarefter massan vrides genom rent linne och därefter filtreras; vörten sättes sedan på elden med 400 gr. (1 skålp.) hvitt socker. Detta får nu koka tills, då en träsked doppas däri, sockret som fastnar på den ser klart ut och springer sönder, då det brytes af. Massan slås då på en med olja eller tvättadt smör smord plåt, och med en smord knif skäres massan i remsor, hvilka vridas, eller ock klippes den i små bitar.

God blanksmörja.

200 gr. (16 lod) bensvärta, 15 centilit. (2 jumfrur) brännvin hälles öfver bensvärtan, samt därefter
229
15 centilit. (2 jumfrur) sirap, 15 centilit. (2 jumfrur) vatten, 2 matskedar matolja, för 12 öre lavendelolja och sist 75 gr. (6 lod) vitriololja. Vitriololjan måste tagas hälften i sänder, den kokar annars öfver. Förvaras i bleckburk.

Medel mot råttor.

Af de många uppgifna medel mot dessa, kan ett uppgifvas, som alltid visat sig verksamt, nämligen örten Kungsljus (verbascum thapsus), som är en skräck för råttorna. Man lägger blott en del dylika örter i friskt tillstånd med rot, blad, stjälk och blommor på de ställen, där råttorna pläga uppehålla sig, och råttorna söka sig genast andra vistelseorter. Ett antal exemplar af denna ört, lagdt dels på botten af en sädeslada och dels emellan vissa hvarf af säden, skall helt och hållet af hålla nämnda skadedjur från sädesskylarna.


[1] Vattenglas köpes på apoteket.


The above contents can be inspected in scanned images:
216, 217, 218, 219, 220, 221, 222, 223, 224, 225, 226, 227, 228, 229

Project Runeberg, Sun Dec 16 18:08:26 2012 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/husmans/20.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free