Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Strödda anteckningar om svensk språkbruk under 1600- och 1700-talet (F. V. Norelius) - - 1. Lexikaliskt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
225
Haqv. Sjögren (1814): prestaf dux funeris. Jfr Tamm, Svenska
ord belysta, sid. 7 (46).
rsp. rufva (på sår) har formen niga i Joan Barclaji
Argenis (1740), där det (sid. 178) talas om ,,wårt förswagade Rike,
hwilket aldrig til sin fordna Styrka upstiga kan, innan Buga
wäxer öfwer detta Sår." Jfr växlingen (hö)tjuva jämte tjuga,
gnafva och gnaga m. m.
isl. runi (fargalt) hos Spegel: rune, runte, (Gotland) rone,
urne och orne\ Lind: rönte. Om ordets förekomst i sv. dial. se
Rietz, sid. 489.
rsp. sakristia finnes hos Spegel (1712) i den ombildade
formen sakerstuga; Lind har sakerstija, Sahlstedt sakerstia.
rsp. Servet. Lind: salwet jämte serivet, Tessin (a. arb., I,
162) har pl. Sarweter.
dial. »skamföra (hos Neogard) misshandla, lån från mit.
schamferen" (Sv. Landsm. I, 364), finnes hos Lind i formen
skamfåra’[en], einen iibel zurichten; äfv. adj. skamfårad
förekommer hos honom.
rsp. skråpuk. Joh. Magni krönika (1620) har gen. pl.
skråbukars ^ Linnæus (a. arb.), sid. 342: skråbuke^ sid. 62:
skrå-puJce, Lind: skråbock och skråpuke, Sahlstedt: skråbock och
skråpuk. I Dalarne förekommer dialektiskt formen skråbock (jfr
rsp. lock).
rsp. skörbjugg har denna form (skörbiugg) redan i Joh.
Magni krönika, sidd. 196, 283; Olai, The Swenskes och Göthers
Historia (1678), sid. 224: Skiörbiugg.; Spegel har (1712)
skiör-buk. Jfr Leffler, Om v-omljudet af J framför nasal, sid. 78, 3).
rsp. sparris (som omdanats efter rsp. ris) heter hos Spegel
rspargus, en köksört", Lind sparis (med ett r) eller spargis,
Sahlstedt sparis.
dial. [och rsp.] spik i uttr. ,,han är spik nykter", han är
fullkomligt nykter, skulle eg. heta spicken, som hos Lind,
Sahlstedt och A. F. Dalin äfven kan ha bet. halfrusig;
betydelse-öfvergången ,,halfrusig" > ,,fullkomligt nykter" har väl orsakats
Arkiv for nordisk Filologi, I. 15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
