Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Växlingen mellan a och æ i stamstafvelser uti Vestgötalagen I-V (Karl Henrik Carlsson)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
389
nat, pl. næter, men äfven gen. pl. nættæ II þB 40, 42, III 102, och
nætorfer.
Åifafir finnes en dativ feefur I KB 1. IV : 15 : 13, troligen en
kompromissform mellan den gamla dat. jfefr och den nya f af ur.
IX. Adjektiv.
Växlingen mellan sæker I KB 14, II KB 35, GB 16, JB 41
och eljes saker beror på att detta ord ursprungligen är en ^-stam.1
Om kvar och varf I KB 8 varf ær I þB 3, 14 är förut under I
nämdt. Analogibildning efter barn är väl barnsker IV: 15: 18 not
70, textcodex har bærnskær.
Egendomliga äro ættir l GB 3, ættær I JB 14, II AB 8, JB
33, Add. 11:4, cellcB II DrB, celmænningz II AB 8, gönumlægher
I VS1, sændær I Md. l : 2, SB l, 2, sænkiændi II þ B, 49. Ren
felskrifning är-otvifvelaktigt anskær I AB 14. fralsæ I GB 6,
fräls-giuce I VS 3, rattum II AB 30, och vaslum I Br.
X. Räkneord.
Af två var väl den ursprungliga böjningen i fsv. såsom i isl.
nom. m. iver, f. *tvcer, ack. m. tvä f. *tvcer. Att äfven tvcer funnits
göres troligt af ack. m. tvæ I BB 3 (2 g.), GBI, þl, som väl fått
sin vokal från fem. Kanske med tver I GB 8 just åsyftas tvcer?
Formerna bafir och bcefi hafva inverkat på hvarandra hvaraf
bæfir II |)B 44 och báþi I AB 16 (3 g.), GB 9, JB 16,, m. fl.
förklaras. Af sex förekomma formerna siax och scex ofta, men
dessutom äfven en kompromissform sax I FS 2, 3 (2 g.), FB l, 8 och
synnerligen ofta i sammansättningen saxtan I RB 7, S, JB 13, Í7,
FS l, 5 (3 g.), 6 (2 g.), FB 3, 8, 9 11 (2 g.), Br. (2 g.), der väl
det i den följande stafvelsen gående a äfven medverkat.
Egendomliga äro twanni I Md. 11, GB 7, JB 2 (2 g.), 13,
tvannum l GB 9, franni I RB 5, JB 12, þB 6, FS 6, FB 8, FB
II (2 g.), f rani FB 9.
XI. Pronomen.
Den obetonade formen Jak är i Vgl. den vanliga, dock
förekommer äfven den betonade jcek I þB 14, VS 4, IV: 14: 17. Dativen
far I SB l är utan tvifvel skriffel. Genom sin obetonade ställning
i satsen kan hcen I RB 5 förklaras. Deremot kunna hcen I AB 12
och cen I Md. 8 uppfattas som demonstrativa pronomen.
Egendomligt är hanni I GB 6 (2 g.), 7, III 107. Skriffel är väl værs l
Br. (2 g.).
De i följd af sin obetonade ställning uppkomna Jxien, fcet äro
visserligen de vanliga i Vgl., dock förekomma äfven fan I AB 21,
22, III 90 och fat I KB 7, 22, AB 17, III 67. Till stadgandet af
feen och Jjcet har väl äfven analogien med fcenni och Jjcetta
* Söderberg, Forngutnisk Ijudlära s. 12.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
